Själv är jag extremt förkyld och varit sängliggande sen fredags kväll. Det verkar som att den ena krämpan tar över (lock för öronen) där den andra slutar (feber). Dessbättre inget livshotande, om än väldigt jobbigt.

http://www.expressen.se/ekonomi/1.1918233/naringslivet-attackerar-industrifacken

Kent Ögren sände snabbt ut Norrstyrelsens avgående projektledare Jan-Åke Björklund för att under mars månad besöka och vid öppna möten ”informera medborgarna” i Norrbottens alla 14 kommuner om fördelarna med en Storregion Norra Sverige. Sent påtänkt kan man tycka när det nu inte blir någon Storregion i Norrland varken denna eller kommande mandatperiod. Och intresset att bli informerade blev minst sagt lågt. Vid de tre första mötena har i genomsnitt mindre än 5 personer kommit för att bli informerade.

I rollen som ordförande i Norrbottens Kommunförbund föreslår Karl Petersen vid styrelsemöte den 11 mars att Norrbottens 14 kommuner ska bilda en Region Norrbotten den 1/1 2012 med Region Västerbotten som mall. Sannolikt vinner förslaget stöd och gillande hos alla kommuner, för de allra flesta politiska partier har i stämmobeslut sagt att ”Norrbotten som utgör 25 % av Sveriges yta är tillräckligt stort som det är”. Och att flytta över beslut om strukturfondsmedel på några 10-tal miljoner kronor från Länsstyrelsen till denna nya Region Norrbotten blir knappast någon stridsfråga.

Så till ”inbördeskriget” mellan länets båda ledande socialdemokrater. Karl Petersen driver fram en Region Norrbotten med länets 14 kommuner utan samråd och samverkan med Landstingsrådet Kent Ögren som fortfarande har en Storregion Norrland som sitt mål även om det nu är väldigt långt dit. Kent Ögren blir här överkörd om och när och med vilka mandat Landstinget eventuellt ska få ingå i Region Norrbotten där redan Karl Petersen lagt beslag på ordförandeposten.

En viktig fråga måste så ställas. Hur bra är det egentligen med en Region typ Västerbotten. Den nuvarande ”regionalpolitiska röran” i kraftfältet mellan Länsstyrelsen och Landstinget och Kommunförbundet tillförs ytterligare en administration i och med ett nytt ”Regionparlament” med 75 ledamöter, styrelse och arbetsutskott. Fler politiker som sitter i ännu fler möten.

I Västernorrlands Läns Landsting råder sedan årsskiftet närmast kaos. För att där få landstingets ekonomi i balans måste 539 miljoner sparas under de närmaste åren. 200 är uppsagda vid Örnsköldsviks sjukhus och 700 personer är uppsagda vid sjukhuset i Sundsvall. Ett konsultföretag har anlitats utan korrekt upphandling och Landstingsrådet Ewa Söderberg(s) har den 15 februari i år tvingats avgå. Västernorrland är splittrat i interna strider mellan sina tre sjukhus och totalt splittrat i Storregionfrågan. Brist på ledarskap även här. Regionfrågan splittrar socialdemokraterna. Socialdemokraterna splittrar regionfrågan.

Bo Hultin (M) oppositionsråd i Landstinget
Migelle Wikström (M) landstingsledamot

Hovrättsdomare vill det. Justitieministern vill det inte. Maria Abrahamsson (M) vill det. Här också (från SvD). Även inom den juridiska forskningen finns kritiker, t ex här, här, här, här och här. Sammantaget går det att skönja att de som inte vill ha nämndemannainstitutet är jurister. Anledningen är sannolikt att jurister vet hur komplicerad juridiken är, till skillnad från nämndemän som saknar förståelsen för juridikens komplexitet. För detta krävs nämligen sakkompetens. Det saknar nämndemännen och jurister får ju mer eller mindre inte vara nämndemän.

Som f.d. nämndeman vet jag också hur svårt det är för nämndemännen att egentligen påverka en juridisk bedömning, även om de har möjlighet till det. Att bedöma skuld är också synnerligen okomplicerat för en nämndeman; har den tilltalade vidtagit handlingen eller inte? Men bevisvärdering kräver ju också mer än bara en känsla. Vilken handling är inte heller alltid så lätt att avgöra. Därför är den frågan vanligen upp till juristdomaren. Men i Tingsrätten är ju nämndemän i majoritet, tre mot en, och kan alltså rätt enkelt göra som de vill, om de vill. Det sker däremot, så vitt jag vet, inte så ofta – men det sker. Vad det beror på kan jag bara spekulera i, kanske beror det på att nämndemännen oftast ändå gör som juristdomaren eftersom de själva inser att de saknar förmågan att bedöma den komplexa juridiska frågan? I så fall är det ett argument som talar mot institutet lika mycket som att nämndemän (felaktigt) skulle överrösta juristdomaren i en fråga som inte avser uppfattningen om skuld. Lika så ett argument mot institutet.

Rättssäkerhetsaspekterna är inte minst vägande mot nämndemannainstitutet. Tanken med lekmannadomarna är ju att dessa på nåt mystiskt sätt ska återspegla ”allmänheten”, ”grannskapet” och kanske också verka som en motpol till att juristerna ska ta över världen (ur en vänsterparanoid argumentationsgrund). Jurister är också människor, från allmänheten och grannskapet – men som har kompetens att göra vad de ska. Hur många andra kvalificerade arbetsuppgifter i vårt samhälle sköts av lekmän? Juridik är ingen lek. Allra minst rättskipning. Det krävs kompetens och förståelse för juridiken. Få yrkesgrupper blir så drillade att tänka i banor av juridiska principer som upprätthåller våra samhällen som jurister; inte minst alla principer som kretsar kring rättssäkerhet. Och det kanske inte heller är så konstigt, eftersom det är därför vi har jurister. Visst finns det knäppa jurister, men enstaka knäppa jurister är bättre än ett knäppt system. Det går ju trots allt vanligen att överklaga sin dom.

Som Abrahamsson påpekar så fälldes Sverige av Europadomstolen 1993 just rörande sammansättningen av jury i tryckfrihetsmål, där rättens 5 av 9 ledamöter bestod av Socialdemokrater, något som ansågs strida mot just rätten till en rättvis rättegång, domstolen kunde inte anses vara en oberoende och opartisk. Vilket leder till frågan om lämpligheten av att nämndemännen dessutom är politiker. De är inte vilken ”allmänhet” som helst, utan just kommunpolitiker. Politiker ska inte vara ledamöter i våra domstolar. De ska stifta lagar.

För den intresserade kan domen Holm mot Sverige läsas här.

Nej, det är hög tid att skrota dagens nämndemannainstitut.

Fler artiklar finns:
Diesen om det svenska systemet. Om systemet i Japan.

Inte enbart tjänstemän omfattas av brottsstadgandet tjänstefel vid myndighetsutövande enligt BrB 20:1, även politiker.

Att politikerna varit medvetna om att de gjort fel, när de alltså i strid mot gällande lag verkar ha fattat ett beslut om att strunta i lagstiftningen, är nästan uppenbart i nordnyttsinslaget nedan. Nämndens ordförande verkar dessutom helt sakna medieträning när hon i nordnyttsinslaget desperat försöker förringa händelsen genom att hävda de minsann visste vad de gjorde, men att nämnden faktiskt var enig i beslutet.

Snacka om att underlätta miljöåklagarens utredning genom att servera uppsåtet på silverfat genom massmedia. Till andra politiker som i framtiden kan bli föremål för brottsutredning med anledning av politiska beslut, torde uttrycket ”ingen kommentar med anledning av pågående förundersökning” falla väl på plats.

http://svtplay.se/v/1912224/misstankt_miljobrott_ignorerades

Förra veckans maraton i landstingssammanträden var bra och ledde till positiva resultat. Vi moderater står väldigt starka såväl politiskt som  i övrigt inför det kommande valet i Landstinget. Det känns bra att vi har en bra politisk grund att stå på. Redan idag ser vi effekterna av alliansregeringens vårdpolitik även i Norrbotten, nämligen i form av vårdvalet. Vi är stolta över att norrbottningarna nu har en möjlighet att själva välja vilken vårdcentral de känner sig mest hemma hos. Vi är däremot inte nöjda och vill förbättra vårdvalssystemet på ett antal punkter. Om detta återkommer vi närmare valet. Landstinget dras av enorma demokratiproblem i sin interna organisation, framför allt rörande det politiska arbetet. Jag har tidigare berört demokratiutskottet, och förmodligen också beredningarna. Personligen vill jag avskaffa båda, för att ersätta dessa med mer adekvata forum för politiskt inflytande. Om vi ska ha politiker måste politikerna ha andra uppgifter än att taxera ut arvoden, dessvärre ser det inte bättre ut än så i dagens landsting. Dessvärre verkar lagstiftaren inte vara överdrivet intresserad av att på allvar utreda framtidens sjukvård förutsättningslöst. Lösningen med storlandsting (regioner) är uppenbart ingenting som fungerar med våra avstånd.

Det leder mig osökt in till den nya partibildningen som skapats av den före detta folkpartisten Mansten och övertorneåbon Styrman. Helt klart behövs en omruskning av den politiska debatten, det har de lyckats med verkar det som. Men herrarna tillför näppeligen något nytt politiskt. Att pengarna ska gå till vård och inte till organisationer och administration kan nog vilket borgerligt parti som helt skriva upp på. Det är till och med kärnbudskapet i en borgerlig sjukvårdspolitik – i kombination med ett perspektiv som det nya partiet verkar sakna – nämligen valfriheten för den vanliga människan. Vi vår väl se hur det går.

För den som är intresserad om mer detaljer kring den s.k. Lagen om valfrihetsystem, LOV:en (som alltså även sossar är tvingade att genomföra oavsett de vill det eller inte) kan man läsa här: http://www.regeringen.se/sb/d/10884/a/112556

I dagens NK basunerar Socialnämndens ordförande (S) i Luleå kommun ut att en namninsamling som startats på Facebook med anledning av ett beslut om placering av ett par barn är ett hot mot demokratin. Det är ett olyckligt uttalande och visar åter en gång på en bristande förståelse för demokratins spännvidd, som är ganska vanlig inom socialdemokratin. Tvärtom var detta en unik möjlighet för en socialnämndsordförande att skapa en opinion och förståelse för hur socialnämndens verksamhet fungerar. Det är uppenbart att mycket av den debatt som förekommer i media är baserad just på bristande förståelse för hur våra system är uppbyggda. Media verkar som vanligt inte heller särskilt brydda om att klargöra fakta. Utgångspunkten, som socialnämndens ordförande uppenbart glömmer att nämna, är att i fokus för alla bedömningar som rör barn är barnets bästa. Därutöver råder en kraftig sekretess som förhindrar någon utanför myndigheten att överhuvudtaget ta del av alla fakta i ärendet. Det är en ordning som inte är till för att skydda socialnämnden, utan i aktuellt fall de inblandade barnen – och övriga involverade i ärendet (individen).

Att vara politiskt ansvarig för en social myndighet förpliktigar. Den aggressiva ton nämndens ordförande tar är ytterst olycklig. Tyvärr kommer nog detta uttalande snarare spä på misstroendet (som nog inte är förtjänat) mot socialnämnden och är i sig ett större hot mot demokratin än den påbörjade namninsamlingen.

Mitt i tider med anklagelser om fusk i de interna provvalen i Stockholm, skriver nu NSD om ”valkupp” i provvalen i Luleå – bara därför att många Muf:are lyckats kryssa sig till valbara platser på listan till Kommunfullmäktige. Även om jag säkert inte borde, så kan jag inte annat än att, (något upprörd), kommentera innehållet i artikeln.

Jag tillhör själv en av de som inte fick tillräckligt många kryss för att hamna på valbar plats i kommunfullmäktige. Men det handlar långt ifrån någon kupp, inte heller handlar det om någon bestraffning. Att påstå det är enbart trams. Det handlar om interndemokrati och provval. Uppenbart är väl att strävan efter ”makt” kan ta fram de mörka sidorna hos vissa.

Engagerade medlemmar är vanligen de som deltar i provval. Inte ovanligt gäller att Muf har många aktiva och engagerade medlemmar, inte sällan fler än partiet (åtminstone kan det verka så). Människor som kryssar i provval sätter ett kryss på någon de själva känner och gillar. Självklart kryssar en Muf:are på en Muf:are – och får man välja 5 namn i ett provval, så väljer man också 5 namn. Inte heller är det konstigt att särskilt aktiva såsom föreningsordföranden, gruppledare eller medlemmar i övrigt får många kryss. Dessutom ska noteras att resultatet i provvalet i Luleå var mycket jämnt och några enstaka röster hit eller dit påverkade placeringarna radikalt, utom rörande de tre toppnamnen i vardera lista.

I kommunfullmäktige har jag fört en tillbakadragen roll, en roll som uppdraget som vice ordförande också kräver. Att två av toppnamnen på listan är de ledamöter som tog över ledningen för skolpolitiken i kommunen efter att jag och Claudia slutade, är inte heller förvånande. Själv är jag nöjd med en placering som tredje namn på listan till Landstingsfullmäktige.

Att kalla det hela för valkupp är synnerligen magstarkt och ger inte annat än ett beklagligt uttryck för en otäck vilja att svartmåla en process som faktiskt gått rätt till. Den som i media vill hävda valkupp måste belägga det med sakliga argument (bevis), inte bara grundlöst pladder (att bedriva en provvalskampanj är inte att kuppa). Det är smutsigt och skadar förtroendet för partiet. Det tar jag kraftigt avstånd ifrån.

Kommentarer är välkomna.

Men nej så har inte Kent Ögren tänkt. Han har bara ”för obestämd tid tryckt på pausknappen för Norrstyrelsens arbete”. Det framgår i slutet på samma debattinlägg. Så efter höstens val ska Norrstyrelsen aktiveras och fortsätta sitt regionarbete igen. Detta framgår än mer tydligt på Landstingets hemsida efter Norrstyrelsens sammanträde i Umeå den 29 januari i år dit enbart en drygt handfull av de 26 ordinarie styrelseledamöterna infunnit sig. Där gav Ögren klara besked; ”Regionprocessen fortsätter, Norrstyrelsen lever vidare, en ny omgång med öppna möten ska genomföras i Norrbottens alla kommuner”. ”Vi räknar med att regionbildningen fortsätter kommande mandatperiod”. Tala om dubbla budskap.

Samtidigt som Kent Ögren fortsätter att driva projektet Storregion Norrland så har Luleå Kommunalråd tillika Kommunförbundets ordförande Karl Petersen (s) hastigt återuppväckt tanken med en ”Region Norrbotten” och startat upp en snabbutredning som ska vara klar i mars i år. Den regionbildningen ska likna ”Region Västerbotten” dit indirekta val sker av utvalda ledamöter från olika kommuner samt landsting. Det är oklart hur många sådana olika lösningar som tagits fram och förkastats under de senaste 20 åren. Mest intressant är här att länets två ledande socialdemokrater driver en öppen maktkamp vem av dem som ska leda Norrbottens utveckling och i vilken organisation. Ett grundtips är att ingen av dem vinner den striden.

Varför Kent Ögren mot 88 % av norrbottningarnas vilja fortsätter att driva storregionfrågan är helt obegripligt. Särskilt som det bara är drygt 7 månader till valet i höst. Särskilt som Västernorrland och Västerbotten har ännu större problem i sina landsting än vad Norrbotten har. I Västernorrland råder det närmast kaos när 235 miljoner kronor ska sparas in i närtid. Med hjälp av ett konsultbolag avvecklas nu 200 personer från sjukhuset i Örnsköldsvik. I Sundsvall har sjukhusdirektören raskt avsatts under dagarna mellan jul och nyår. Och samma konsultfirma ska nu också avveckla 750 anställda vid Sundsvalls sjukhus. I media debatteras också om sjukhuset i Sollefteå ska stängas. Landstingsrådet Ewa Söderberg(s) har lyckats splittra Västernorrland totalt i Storregionfrågan och kört landstingets ekonomi i botten. Ska Norrbottens skattebetalare rädda Västernorrland?

I Västerbotten har landstinget också problem. 257 miljoner kronor har placerats i utländska högrisk  obligationer. Nu har värdet på dessa nästan halverats och kan enbart lösas in för 142 miljoner.  Ekonomiska rådgivare föreslår inlösen av 142 miljoner eftersom risken är stor att dessa fonder blir helt värdelösa om en tid. Den socialdemokratiska landstingsledningen avvaktar. Ska också Norrbottens skattebetalare delta i denna spännande roulett. Kent Ögren tar en stor risk när han väljer att göra Storregion Norrland till valfråga i höstens landstingsval mot norrbottningarnas vilja och med ett splittrat eget parti.

Bo Hultin (m) Boden och
Migelle Wikström (m) Luleå, båda moderata Landstingspolitiker

Se Oddasat från 2 feb 2010 här

Och läs denna artikel

Självklart finns det från den borgliga alliansen en enighet i beslut som innebär att medborgarnas valfrihet ökar, där mångfalden kan utökas och där vi tror att utvecklingen leder till en bättre sjukvård för Norrbottningarna. Det skall noteras att något vårdval Norrbotten hade aldrig funnits om det inte vore för den borgerliga regeringens politik som genom lag tvingat landstingen att införa valfrihet inom vården, efter eget huvud.

MEN!

Vad som ytterligare är viktigt att påpeka i sammanhanget är att vi inte sitter i majoritet. Om den borgerliga alliansen hade styrt landstinget hade med största sannolikhet den modellen som nu införts sett annorlunda ut och varit än bättre. Utifrån förutsättningarna vore det dock när på tjänstefel för en moderat att inte godkänna ett förslag som är ett stort steg i rätt riktning (baserat på moderat rikspolitik). Det betyder däremot inte att vi är nöjda. Som politiker är det många avväganden som måste göras inför stora beslut, inom ramen för denna bedömning kom i vart fall jag till slutsatsen att ett steg framåt är bättre än inget. Detta har vi också varit tydliga med, även om vi också varit tydliga med att vi inte alls är nöjda med utfallet och kommer att förändra beslutet vid ett maktskifte.

Jämför med exempelvis frågan om storregion. Här har vi moderater också tagit ansvar för att upplysa norrbottningarna om hur denna komplexa fråga, som påstås minska problemen inom sjukvården och flytta makten närmare befolkningen, inte alls utretts tillräckligt seriöst. Problemformuleringen var inte ”hitta den bästa lösningen”, utan ”hitta en regional lösning som typ funkar på nåt sätt, fort och slarvigt”. I denna fråga är vi moderater, eller i vart fall jag, nöjd över att regionprocessen nu gjort halt. Sjukvårdens problem kommer inte lösas med större landsting. Det behövs en annan, bättre, lösning. På motsatt sätt är frågan om införande av vårdvalet nu ett steg i rätt riktning som inte ska stoppas.

Om vi moderater vinner majoriteten i landstinget och riksdagen i det kommande valet, kommer i vart fall jag att fortsätta arbeta för att norrbottningarnas valfrihet inom såväl vården som samhällsstrukturen i övrigt tas tillvara på och att makthavare på lokal, regional och nationell nivå inte fattar avgörande beslut på slarviga grunder.

Men oaktat detta så måste steg i rätt riktning premieras, och steg i fel riktning stoppas.

Enligt en forskare knuten till BRÅ visar forskning kopplad till brottsförebyggande verksamhet i form av klotterplank (och fritidsgårdar) enbart på ett entydigt resultat, det minskar inte brottsligheten utan snarare ökar den.

I polislagen finns särskilda befogenheter för poliser att genomsöka väskor där det finns misstanke om att brottsverktyg i form av sprayburkar m.m. kan återfinnas (under vissa omständigheter). Självklart förtar klotterplankens existens polisens möjlighet att effektivt kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lag. Från kommunens sidan är det självklart att vi inte ska sätta käppar i hjulen för den brottsförebyggande verksamheten. Risken för upptäckt, dvs att åka dit, är den i särklass mest effektiva metoden för att förebygga brott i kombination med en bra fungerande skola och en ansvarstagande familj.

För att bespara skattebetalarna i Luleå ytterligare kostnader till följd av klotter så ställer jag gärna upp och river planket åt kommunen helt gratis!

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5147119

För min egen del återstår det att se om jag lynchas av mitt eget parti inför nästa års val. Men det får provvalet och nomineringskommitténs beslut ge svar på så småningom. Inom Moderaterna uppskattas dock alltid en fri och öppen debatt i sakfrågor. Att jag då och då möjligen, i andras ögon, haft en  obekväm åsikt är i så fall näppeligen orsaken.

För den som lyssnat på den senaste tidens debatter mellan Sahlin och statsminister Reinfeldt är det mer än uppenbart att taktiken är att bemöta krav med besked om politik med tomprat. Av den radiodebatt som hölls för två dagar sedan på P1 kan enbart den mest nitiske socialisten påstå att någon annat än två slutsatser kan dras, nämligen att endast Reinfeldt har en trovärdig politik medan Sahlin tomsurrar, och att både Reinfeldt och Sahin tycker att Sverige ska vara ett fritt land, där människors rätt att ha (och inte ha) burka/nicab är en viktig fråga att diskutera.

Mycket riktigt börjar nu också opinionen svänga i takt med att regeringen äntligen börjar kommunicera och förklara den politik som förs, även om det idag presenteras undersökningar som visar på ett smått kontradiktoriskt resultat. När allt kommer kring så är jag övertygad om att väljarna genomskådar S-V-MP:s synnerligen vilseledande retorik. För någon politik har dem ju inte.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1861885/tva-undersokningar-tva-helt-olika-resultat

På Aftonbladet skriver Reinfeldt om hur Alliansregeringen gjort Sverige till ett mer rättvist land att leva i!
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article6510439.ab

Även om förslaget i detta fall kommer från en bunt socialister så är det glädjande att fler än jag uppenbarligen tycker att Luleå behöver fler höghus, skyskrapor framför allt. Inte sällan är det just från konservativa socialister av diverse färg som höghus i centrum vanligen sågas. I detta fall vill de skapa ett landmärke, ja, ni vet, det som kommunen självklart misslyckades med när de byggde det tråkiga röda huset – Kulturens hus alltså.

Däremot måste det i sammanhanget påpekas att det förhållande att en Folketshusförening i Luleå anser sig ha resurser att bygga en 44 våningar hög skyskrapa ger en skrämmande bild över hur mycket kapital denna förening uppenbarligen har. Inte minst kan jag, utan några belägg överhuvudtaget, göra antagandet att en betydande del av detta kapital kommit från skattebetalarna.

http://jobbskatteavdrag.se/

Idag är jag för övrigt helt utslagen av feber, så det blir inte mer skrivet än såhär på bloggen. Nya friska tag lovas när krafterna återvänder!

Men i avvaktan på det, kan ni även läsa här om den skattechock som S och SSU riskeras drabbas av om ett förslag till reformerad skattelagstiftning rörande ideella föreningar blir lag.

http://rod.se/politikomraden/ekonomi_och_skatter/Socialdemokraterna-och-SSU-riskerar-skattechock/

Debattinlägg   2010-01-09

Avveckla nu projektet Storregion

Det blir ingen Storregion Norra Sverige 2011. Det blir inget val till ett Regionparlament den 19 september 2010. Långt om länge har dess främste pådrivare Landstingsrådet Kent Ögren (S) med av Norrstyrelsen anställd projektledare Jan-Åke Björlund insett och offentligt medgivet detta. Men det beskedet har suttit långt inne.

Nu är det viktigt att snarast avveckla Norrstyrelsen som har haft i uppgift att förbereda den Storregion som det nu inte blir något av. Projektet har blivit dyrt för oss skattebetalare. Betydligt dyrare än den blygsamma kostnad som Kent Ögren och Jan-Åke Björklund uppgivit i media.

Norrstyrelsen som bildades 27 juni 2008 i Umeå med 52 styrelseledamöter och ett arbetsutskott med 26 ledamöter ur de tre nordligaste länen har sedan dess haft sammanlagt 20 sammanträden i olika städer vid Norrlandskusten och i Stockholm!! Dessutom har 15 arbetsgrupper organiserats med 15 politiker i varje som vardera har haft mellan 7 och 10 sammanträden på olika platser i Norrland. Ca 50 tjänstemän har mer eller mindre varit engagerade som tjänstemannastöd vid Norrstyrelsens arbete och de olika gruppernas sammanträden. Till detta kommer ca 15 olika öppna möten och seminarier ofta med inbjudna föredragshållare. Vad har då allt detta kostat oss skattebetalare?

Enligt Kent Ögren uppgift i länspressen den 27 november 2009 har Norrstyrelsens verksamhet hitintills kostat 2.828.229 kronor. Men då har ju enbart Norrstyrelsens kostnad för projektledarens lön på 100 000 kr/månaden plus arbetsgivaravgifter inräknats. Övriga kostnader har spritts ut över de tre nordliga länens kommuner och landsting utan att särredovisas.

En enkel sammanställning av kostnaderna för av Norrstyrelsen genererad verksamhet uppgår mycket lågt räknad till över 30 miljoner kronor. För resor, konferenser, hotell, lokaler, hyror, arvoden, löner, konsulter, utredningar, uppdrag till universitet och administration mm. Det är inte alls särskilt svårt att räkna fram.

Alliansregeringen har redan den 27 januari 2009 mycket tydligt sagt att det inte blir någon Storregion i Norra Sverige varken denna eller nästa mandatperiod. Minst lika tydlig har ansvarig minister Mats Odell varit vid sammanträde med landets landshövdingar i Luleå den 16 april 2009. Härutöver har Kammarkollegiet i sin rapport till Regeringen den 10 november anmält att det saknas förutsättningar att bilda Storregion Norra Sverige. Särskilt pinsamt måste det slutligen vara för socialdemokratiska regionivrare att förre statsministern Göran Persson(S) vid seminarium i Luleå 24 november 2009 totalt sågade idén med Storregioner i Norrland.

En motion är inlämnad till Norrbottens Landstingsfullmäktige den 12 november 2009 att snarast avveckla landstingets verksamhet i Norrstyrelsen. Skattemedel avsedda för länets sjukvård har använts för ett dyrbart regionprojekt som saknat väljarnas stöd. Budskapet till landstingsrådet Kent Ögren och Landstingsfullmäktige är tydligt. Landstingets verksamhet i Norrstyrelsen måste nu omedelbart avvecklas.

Bo Hultin (m) Boden, oppositionsråd

Migelle Wikström (m) Råneå/Luleå, ledamot i landstingsfullmäktige

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jamfort-med-bjorn-rosengren-ar-maud-olofsson-kunglig_4043847.svd

Läser på PT – http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=5093868 – att alla som omhändertas eller grips inom Piteå polisområde skall transporteras till Luleå därför att polisen inte har några arrestlokaler i Piteå. Det är alltså ca 8 mil t/r för en polispatrull för den som LOB:as. De som omhändertas får ju dessutom gott klara sig själva när de nyktrat till och släppts ut.

Besynnerligare blir det såklart när man läser anledningen – polisen har flyttat till nya lokaler där arresten inte blir klar förrän om 2-3 månader. Om det återstår 2-3 månaders arbete innan de nya lokalerna blir klara, torde problemet varit känt sedan lång tid tillbaka och någon borde förutsett behovet av fortsatt användning av de gamla, redan existerande, arrestlokalerna tills de nya blir klara.

Varför detta inte görs verkar emellertid journalisten inte besvärat sig att fråga. Inte särskilt skarpt kanske.

Men det finns säkert någon annan bakomliggande anledning än dumhet som gör beslutet adekvat.

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=5091954

Vad är detta? Jo – det är kontentan av Chefen för Luleåpolisens ordningspolis uttalanden inför nyår. Inte särskilt bra budskap att sända ut från Polisen. Jag tror att Länspolismyndigheten i Norrbotten behöver hyra in en mediastrateg och framför allt lära mer om vad som empiriskt visar vad som effektivt bekämpar flest brott. Ingripanden – eller risken att åka dit (upptäcktsrisken)? Svaret är självklart en kombination, men bl a enligt en forskare kopplad till självaste Rikspolisstyrelsen är det risken för upptäckt som är det tyngsta skälet.

Ur den aspekten kan inte en polischef göra ett mer oprofessionellt och klumpigt uttalande. Mediala budskap är en minst lika viktig del i det polisära arbetet som polisens uppgifter i Polislagens 1-2 §§.

Polischefen hade istället kunna uttrycka sig annorlunda, exempelvis nåt åt det här hållet: ”Även om vi inte har några särskilda resurser avsatta just för detta specifika ändamål så är det polisens absolut viktigaste uppgift att finnas ute på nyår och beivra de brott vi känner till. Vi arbetar så gott vi kan, men under nyårhelgen krävs stora resurser till att beivra allvarlig brottslighet i form av misshandel runt om i polisdistriktet. Vi arbetar taktiskt genom att särskilt bevaka områden där vi vet att det förekommer många våldsbrott, men självklart finns Polisen tillgänglig även utanför dessa områden även om väntetiden kan bli längre än normalt.”

Att gnälla över att det inte finns resurser är istället rent kontraproduktivt. Det skadar allmänhetens förtroendet för polisens förmåga att sköta sina uppgifter (bara för att de väljer att inte prioritera en uppgift eller inte har resurser, så innebär det inte att det är deras uppgift), det ger brottslingar en alltför stor insikt i hur polisen planerar att arbeta taktiskt. Det kan väl i alla fall brottslingarna få klura lite på istället för att få det serverat på silverfat. Men dessvärre påverkar det nog inte enbart brottslingar. Dessvärre kan artikeln tolkas så att nu är det fritt fram för alla glada nyårsfirare som ändå vet att det inte finns några poliser utanför centrum att ta bilen hem från festen. Vansinnigt.

Jag kan inte annat än hoppas att det inte rör som om annat än ett obetänkt uttalande som ryckts ur sitt sammanhang och tolkats av en journalist framställt polisen i ett ofördelaktigt dagar. Det är klart att potentiella rattfyllerister ska ge tusan i att sätta sig i bilen. Polisen kan visst ta dig oavsett vad som står i tidningen.

Vem vet, det kan ju också vara en taktik?

Det politiska handlar självklart om insynen i beslutsfattandet, att fullmäktige är folkvalt – medan en nämnd inte är det. Även om mycket av politiken i fullmäktige snarare är ett spel, så är det ett viktigt spel. Inte enbart symboliskt, utan också på riktigt. Det är viktigt att frågor med politisk tyng lyfts för demokratisk debatt. Särskilt när det handlar om ändring av skatter eller avgifter.

Det juridiska handlar om frågan om en taxeändring av föreslaget slag överhuvudtaget får delegeras till en nämnd. Kommunallagen anger att frågor rörande skatt och andra viktiga ekonomiska frågor (inte ordagrant) ska beslutas av fullmäktige. Dan Ankarholm från NS (som är jurist) hade förtjänstfullt gjort en mindre rättsutredning och konstaterade att det inom området fanns såväl uttalanden i förarbeten som gav stöd för att det endast undantagsvis får ske. Regeringsrätten har viss praxis som medger att man vid ett tillfälle fått delegera justering av viss taxa i enlighet med KPI, men att det i dessa fall måste förenas med tydliga villkor om under vilka förutsättningar det får ske. Några sådana villkor fanns inte i beslutsförslaget. Om kommunallagens regler går att kringgå, är frågan om Miljöbalkens reglering kan kringgås. Miljöbalken är en speciallag, och torde gälla över kommunallagen (som är allmän till sin karaktär). I denna typ av fråga framgår det ordagrant rörande aktuell taxa att beslut om ändring måste fattas av kommunfullmäktige. Formalistiskt men uppenbarligen nödvändigt.

Nåja, frågan är återremitterad för vidare utredning av dessa frågor. Dock endast av en minoritet av fullmäktige.

Och slutligen – vem orkar bli upprörd över Tiger Woods snedsteg och Anna Ankas åsikter? Låt Anka tycka vad hon vill och sluta gapa efter censur och låt Tiger och Elin Woods lösa sina egna problem privat!

Nu ska jag göra mig i ordning för att tillsammans med fullmäktiges övriga presidium värda över den s.k. ”klockmiddagen” där vi tackar de som varit anställda inom kommunen i 25 år.

http://svtplay.se/v/1822046/agenda/del_17_av_17

Visst kommer det vara trist, av rent nostalgiska skäl, att inte längre se nya Saab-modeller rulla på vägarna – men vad gör det när alldeles för få vill rulla runt i en Saab?

Ett tag till kan vi i alla fall så se en och annan Saab uppe i skyn

http://www.skl.se/artikel.asp?C=406&A=64198

Detta säger Israellobbyisten Michael Fenenbock med anledning av Carl Bildts lyckade försök att ena EU bakom en gemensam linje, som av honom betraktas som högst Israel-fientligt. Bildt har lyckats ena mer eller mindre hela EU om att Jerusalem borde vara en enad huvudstad för såväl israeler och palestiner.

För detta ska regeringen Reinfeldt störtas. Lobbyisten har noterat att det är val här nästa år och kommer göra allt för att styra om alla sina resurser till att fälla regeringen. Fenenbock vill alltså hjälpa en på riktigt Israel-fientlig opposition till makten.

Vi får väl se om han lyckas. Själv verkar han rätt säker på sin sak.
”Vi har verktygen, erfarenheten och kunskapen för att åsamka killarna i Sverige riktig politisk smärta”.

Sjukt.

Läsa dessa artiklar: Nyheter 24 och Gudmunson SvD

Regeringens förslag på ny grundlag har nu lämnats in till riksdagen.

Många förändringar är nödvändiga och välkomna, t ex avskaffandet av uppenbarhetsrekvisitet för laglighetsprövning av lagstiftning.

Men även reglerna om de grundläggande fri- och rättigheterna förstärks genom att skyddet mot intrång förstärks. Vid expropriation skall principen om full ersättning skrivas in i regeringsformen. Skyddet för den personliga integriteten stärks och kravet på rättvis rättegång inom skälig tid från EKMR grundlagsfäst också m.m.

… skollag

Och regeringens förslag på ny skollag skickas på lagrådsremiss. Den hinner jag dock inte kommentera just nu. Kanske återkommer senare.

… polis

Kommer riksdagen knappast fatta beslut om på ett bra tag, även om en utredning aviserats i budgetpropositionen 2009/10:1 s21.

Nu ska jag ta itu med polisens problem med myndighetsorganisationen, i alla fall ur ett mer akademiskt och kortfattat perspektiv. För den intresserade kan det vara värt att notera att Rikspolisstyrelsen med de 21 underliggande länsmyndigheterna är, efter att riksdagen fattar beslut om kulturpropositionen (idag) om centralisering av arkivväsendet, den enda koncernmyndigheten som finns kvar inom svensk myndighetssfär. 2004 var antalet 7 st.

Debatten om sjukförsäkringen har totalt spårat ut. Den rödgröna röran på vänsterfalangen spelar ett farligt spel med populistiska argument som inte enbart riskerar att ytterligare försvaga demokratin och förtroendet för det politiska systemet utan också öppna dörren för ännu farligare krafter från andra extrempartier, såväl på vänster- som högerkanten. Då tonläget i debatten handlar om att svartmåla den politiska fienden med glåpord istället för att bemöta politiken med sakliga, ärliga argument tappar politiken inte bara heder, utan också sitt sakinnehåll och sin betydelse.

En seriös politisk debatt handlar inte om att prata om stupstockar, anklaga regeringen för att se till att människor begår självmord och i allmänhet ljuga och mörka om sin egen politik som i stort innehåller samma moment. Den handlar om att visa upp en trovärdig egen politik, ett alternativ. Problemet för Sahlin är de två andra vänsterpartierna – de inte har någon gemensam politik. De är inte överens. Långt ifrån.

Det enda Sahlin har är populismens smutsiga argument – för bakom argumenten har hennes kartell ingenting – inte ens en populistisk politik. Det är tomt.

För att citera statsminister Reinfeldt på frågan om vad han tycker Sahlin ska få i julklapp: ”En politik, till exempel”

Läs dessa artiklar från Expressen: Populisten Sahlin, En ytlig debatt, Så mörkar S sin skuggbudget

Vad Sahlin var för feg för att erkänna (eftersom det skulle förstöra hela hennes osakliga och osanna retorik) är såklart att även Socialdemokraterna vill ha en tidsgräns i sjukförsäkringen. Värt att notera är att Socialdemokraterna faktiskt, i princip, gått med på reformen i sina egna budgetskrivningar. Även LO förespråkar en tidsgräns på 14-15 månader i sjukförsäkringen i sina egna förslag.

Så kort och gott – oppositionen gör sitt bästa i att ljuga för väljarna, precis som de alltid gjort i regeringsställning.

Beskeden från Socialförsäkringsministern var dock tydliga – vi måste ge människor en andra chans. Vi är inte ingjutna i socialdemokratisk prestige, utan kan justera och förtydliga lagstiftningar om det behövs. Människor måste få stöd nu – inte sen och vi vågar fatta de nödvändiga besluten och göra det som är bäst för Sverige på lång sikt.

För den som är intresserad av fakta, läs min tidigare blogg.

Tillägg:

Vissa socialdemokratiska bloggar påstår att jag missförstått Mona Sahlins besked att de vill ha en tidsgräns – kan bara konstatera att det faktiskt bekräftar just Mona Sahlins huvudargument, människor ska vara kvar i utanförskap och inte få varken en första eller en andra chans att komma tillbaka till arbete. Utanförskap gäller.

Agendas programledare pressade Sahlin hårt i den frågan – och Sahlin svarade svepande och undvikande. Sahlin har två val: 1) erkänna att de faktiskt också vill ha en tidsgräns så att människor får en chans att ta sig ut ur utanförskap – eller  2) stå kvar vid den politik som sparkade ut 140 människor per dag i förtidspensionering, till utanförskapet. Linje 2 verkar gälla. I alla fall i den populistiska argumentationen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article6283508.ab

De nya reglerna i socialförsäkringen innebär inte att någon utförsäkras, utan en omförsäkring, där arbetsförmågan hos den sjukskrivna ska prövas. De svårast sjuka blir inte alls prövade, utan finns kvar i sjukförsäkringen. De övriga flyttas till arbetsförmedlingens program för att hjälpa människor som har arbetsförmåga att faktiskt få ett jobb.

Så långt verkar i och för sig medias rapportering ändå, trots en osaklig vinkling, ändå nått. Men inte längre.

Efter tre månader i introduktionsprogram får den som bedöms kunna återgå i arbete del av arbetsförmedlingens ordinarie insatser. Men – den sen inte bedöms kunna återgå i arbete kan återgå till sjukpenning och de som haft tidsbegränsad sjukersättning kommer att återfå sin SGI, sjukpenninggrundande inkomst.

Slutligen så handlar det inte om en grundtro att människor fuskar med sjukförsäkringen, utan det handlar om att ge människor som under lång tid stått utanför arbetsmarknaden en ärlig chans att kunna försörja sig själva. Förändringen är viktig för att vi i framtiden överhuvudtaget ska kunna ha kvar vår välfärd. Det är värt att komma ihåg att när den borgerliga regeringen tog över makten 2006 så var över 200000 människor sjukskrivna och 555000 var förtidspensionerade. 10 av 140 personer som pensionerades varje dag var under 25 år gamla. Många av de som sjukskrevs hade arbetsföråga och sjukskrevs av andra orsaker, det handlade istället om ett sätt att dölja en hög arbetslöshet. Att ösa in människor som behöver stöd i passiva bidragssystem skapar utanförskap, och utanförskap är en förlust både för den enskilde och för samhället.

Med alliansregeringens politik har nu antalet sjukskrivna halverats och 55000 människor har lämnat förtidspension. Antalet sjukdagar har minskat med totalt 15 miljoner(!) under 2008 .

Men ingen sparkas ut. Man omförsäkras, till ett annat nät i vårt välfärdssystem. Precis som systemet var, och nu åter igen är, tänkt att fungera.

Den som är intresserad av fakta istället för trams, borde läsa på:
http://www.regeringen.se/sb/d/11912/a/136819

http://www.moderat.se/web/Reformerad_sjukforsakring.aspx

http://www.expressen.se/1.1810506
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article6280417.ab
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=17126

Uppenbarligen verkar Tiger Woods privatliv vara viktigare än världspolitiken. Udda.

Som tur är, finns SvD:s ledarblogg som ställer lite sakligt ljus på oppositionens grundlösa kritik mot regeringen: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/grona-av-avund-blundar-miljopartiet-for-arets-europe_3927153.svd

I övrigt noterar jag att min favoritledarskribent, som nu slutat som ledarskribent och istället kandiderar till riksdagen för moderaterna, hamnat på plats tre i provvalet i Stockoholm. Glädjande. Vi kan aldrig få för många starka, kunniga personligheter i partiet. Och att hon är jurist skadar inte. Kan bara notera att även hon numera är en bloggande politiskt intresserad (och snart med största sannolikhet snart till och med nåt så förskräckligt som en bloggande politiker).

Bloggen hittar ni på http://www.mariaabrahamsson.nu/

”Skolchefen Sture Bryggman är till skillnad från Luleås skolpolitiker positiv till konkurrens. Han är inte rädd.” skriver ledarskribenten. Mycket riktigt. Det är bra att skolchefen inte är rädd, tillskillnad från den politiska majoriteten bland Luleås skolpolitiker. Men Luleås skolpolitiker är inte enbart majoriteten (s), (v) och (mp). Det är också oppositionen, däribland vi moderater. Och vi är sannerligen inte rädda för konkurrens. Tvärtom är det en av våra hjärtefrågor i den lokala skolpolitiken. I såväl budgetskrivningar och motioner har vi gång efter annan påpekat behovet av ytterligare konkurrensutsättning av den kommunala skolan och vikten av att skapa likvärdiga villkor för alla skolor inom kommunen – där driftsform saknar betydelse och där elevernas bästa står i fokus.

Den massmediala generaliseringen av politiken där opposition och majoriteten slarvigt klumpas ihop till en grå massa som kallas ”politikerna” är beklaglig och okonstruktiv. Om inte ens media förstår (orkar bry sig om) att det finns skillnad mellan politiker och politiker, hur ska då läsarna (väljarna) göra det?

Kanske är det just därför det är viktigt med bloggande politiker.

En annan mer glädjande nyhet är att den f d ledarskribenten Bo Östman nu åter börjat skriva i Norrbotten, man kan hitta honom på http://www.svensktnaringsliv.se/regioner/lulea/ där han varannan fredag skriver en webbkrönika åt Svenskt Näringsliv i Luleå. Igår var premiären.

Jag råkar visst tillhöra en av dessa politiker som ledarskribenten bävar inför (bland annat tillsammans med t ex fp:s Ylva Strutz som nog fortfarande är en av Norrbottens mest lästa bloggande politiker). Nog har ledarskribenten rätt i sin analys i att bloggande politiker ibland skriver i affektion. Det har jag gjort själv. Ibland också baserat på missuppfattningar. Eller ibland också lite löst tyckande. Politiken blir också, som ledarskribenten själv skriver, mer personlig. Vilken fruktansvärd tanke?

Tänk så hemskt om alla väljare som vill kryssa en politiker i nästa val kan skapa sig en bild av politikern, inte bara genom formella debattartiklar i tidningar och intervjuer i tv, utan också en bild över politikern som person. Otvättat. Själv tillhör jag inte de som bävar särskilt mycket inför att människor uttrycker sina åsikter, varken på nätet eller någon annanstans. Oavsett om de är politiker eller inte. Tvärtom tycker jag att det är positivt att människor tänker och till och med formulerar sina åsikter i skrift. En annan sak är att bloggarna inte alltid, precis som t ex en facebook-status, förmedlar ens åsikt på ett korrekt sätt. Det är inte alltid det som skrivs uppfattas på det sätt som var tänk. Ibland kanske för att det som skrivits knappt var tänkt. En ganska charmig bieffekt av bloggande, som såklart också kan vara upphov till onödiga konflikter, precis som alla andra missuppfattningar. Blogg eller inte så måste man ta ansvar för det man tycker och för det man skriver.

Jag tycker t ex att Socialdemokraterna och Britt Westerlunds demokratisyn i Landstingsfullmäktige är ”pinsam och skämmig”, precis såsom hon tycker att det är ”pinsamt och skämmigt” att enskilda landstingsledamöter inte ”respekterar demokratin” och håller tyst eftersom fullmäktige för flera mandatperioder sedan redan fattat beslut i frågan.

Tyst i den politiska debatten verkar tydligen inte enbart Westerlund vilja ha.

En annan som också vill ha tyst i den politiska debatten är Kim Jung Il i Nordkorea. Nu senast har han genomfört en valutareform i syfte att stävja en växande privatmarknad och åter igen gjort alla fattiga. Nordkoreanerna måste växla in sina gamla sedlar men ingen får växla mer än motsvarande 60 dollar. Allt därutöver är värdelöst. Socialism, heter det. Huvudsaken är väl att alla beskattas lika? Läs denna artikel!

Detta är snarare anmärkningsvärt än intressant. Det intressanta fenomenet ligger emellertid i frågeställningen – vilket annat svenskt företag, eller svensk företagare, hade kunnat ha detta arrangemang utan att bli lynchad av svenskarna? Knappast någon. Än färre skulle ha försvarat det (se kommentarerna till artikeln). Skrämmande – men intressant. Bara en iakttagelse.

För att citera en av de professorer jag haft i rättshistoria med anledning av specialdomstolar:

”När Hitler vann valet i Tyskland 1932 dröjde det inte många månder innan den första lagstiftningen kom om att judar inte ska få jobba. Nürnberg-lagarna som gjorde judarna till icke-medborgare. De utdefinierades. Det intressanta är att i en totalitär stat, så kan Hitler ändra hela systemet, utan att ändra grundlagen. Han låter institutionerna vara kvar. Riksdagen, men han kallar inte in den. Han har kvar den högsta domstolen i Leipzig, men inrättar en särskild domstol för politiska brott. Folkdomstolar. Dit alla brott mer eller mindre drogs. På det sättet kunde man skapa särskilda domsolar vid sidan av som var lojala till det politiska systemet.

Sossarna gjorde på 70-talet i princip samma sak som då, genom att man införde arbetsdomstolen, bostadsdomstolen och marknadsdomstolen. Dvs. inför domstolar som tar bort makt från allmänna domstolarna och tillför makten till specialdomstolar som passar in i det moderna (politiska) systemet.”

Sparkad av facket för KD-tillhörighet

Men detta är inte första gången det sker:

Hade fel partifärg – sparkad av facket

* LOL

Den socialdemokratiska synen på interndemokrati är emellertid inte begränsad till deras eget parti, utan artade sig också på ett mycket obehagligt vis på förra landstingsfullmäktige. Jag har skrivit om det tidigare (Trist mobbarkultur i landstingsfullmäktige), men det tåls att upprepas.

Det s.k. ”demokratiutskottets” ordförande basunerade med högtravande ord ut från talarstolen hur pinsamt hon tyckte det var att en ledamot i centerpartiet inte respekterade ett fullmäktigebeslut som fattades förrförrförra mandatperioden i en fråga där socialdemokraterna och centerpartiet uppenbarligen delade åsikt då. När socialdemokrater börjar läxa upp oppositionen för att oppositionen kritiserar majoriteten känns det som att själva grundidén med ett politiskt flerpartisystem har kollapsat.  I och för sig så är det emellertid ingen annan än Socialdemokraterna som styrt det ekonomiskt svaga landstinget i Norrbotten sedan typ demokratin infördes. Denna gång är det emellertid inte Gunnar Sehlberg från Centerpartiet som drabbas, han har vissheten att tillhöra ett parti som inte skarprättar oliktänkande. Denna gång är det socialdemokrater i Kiruna. Kristina Zakrissons ”ursäkter” till trots skiner det tydligt igenom vilka grundläggande värderingar som finns inom socialdemokratin, och det är skrämmande. Nilsson och Lövgren har på ett föredömligt sätt hållit kontakt med de väljare i Kiruna som valt dom till landstingsfullmäktige och varit deras röst i en process som till alla största grad berörde dem. Synd bara att deras parti anser sig bäst företräda sig självt och inte sina väljare. Sen att socialdemokrater inte håller sina vallöften är väl i sig ingen större nyhet, men det är om inte annat en tråkigt läxa för ”dissidenterna”.

Det kommer att straffa sig i valet nästa år. Även om de två berörda socialdemokraterna inte väljer att bli politiska flyktingar, så blir förhoppningsvis väljarna det.

Den borgerliga oppositionen är i vart fall väl förberedd att överta den politiska ledningen för Landstinget.

Mingla är jag dock betydligt bättre på. Passade på att besöka en stor lansering av nya häftiga produkter från en av våra leverantörer CarpeDiem som tillsammans med den mycket välkända kläddesignern Lars Wallin tagit fram en ny kollektion sängar och sängkläder. Ashäftigt! En del s.k. ”kändisar” var där också, Noppe, Gynning och Birro t.ex.

Nu är det dock slut på det roliga och s.k. ”bunkerstatus” skall råda och uppsats skall skrivas! (Om Polisens organisation)

Om någon i sin vildaste fantasi trodde att det inte gick att ljuga och luras mer än vad Socialdemokraterna gjorde då de satt i regeringsställning är det inget emot socialdemokratin i opposition. Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna toppar nog för stunden listan av de partiet som populistiskt försöker förleda väljare att rösta på dem med äkta snömos till politik.

Socialdemokraterna menar att mer av den politik som under högkonjunktur skapade skyhöga arbetslöshetssiffror löser problemen orsakade av den globala finanskrisen/lågkonjunkturen. Högre skattebörda för alla ska lösa arbetssituationen genom att öka det offentligas utgifter än mer. Sverige är ett av de få länder som inte skuldsatt sig upp över öronen med anledning av krisen, tack vare den borgerliga regeringen. Hade vi haft en socialdemokratisk regering, hade vi med all största sannolikhet haft ett totalt haveri i de offentliga finanserna. Ingen tvekan.

Uppenbart i all misär är emellertid att Mona Sahlin är allt mer desperat. Hon inser att hennes röd-gröna röra nog är mer röra nu än någonsin tidigare och man kan ju undra hur stämningen är internet när hon nu redan innan valet, åter en gång, sålt ut Vänsterpartiet för borgerliga partier. Snacka om att Sahlin på allvar skrotat den sista gnuttan av heder som socialdemokratin ändå i begränsad mån hade kvar under Perssons tid. Det är inget annat än beklagligt – för deras del.

Men vad mig behagar, fortsätt för all del kurvan neråt!

Nu måste jag stressa iväg mot en lång dag full med jobb, pluggande, politik och än mer jobb och pluggande!

”- Det finns inget som helst folkligt stöd för detta. Jag har inte sett något demonstrationståg med krav på att bilda storregioner. Däremot protesterar folk om skolor och daghem läggs ned. Jag har själv en lång bakgrund inom kommunpolitiken och kommunerna är ett fundament i den svenska demokratin. Det är unikt att ha skatterätt och beslutande på den nivån. Vi måste rädda kommunerna och jag är mycket förvånad över att frågan inte diskuteras och debatteras. Det borde vi prata om i stället. Jag blir bedrövad över att vi ödslar tid på att prata om nya regioner i stället, säger han.”

Notera att även för de frågor som han tycker är viktiga, är det ledande socialdemokrater på de allra flesta håll och kanter i Norrbotten som sitter vid spakarna och skapar både det ena och det andra problemet.

Det är dock inte enbart Persson som sågar Ögren vid fotknölarna, det gör även Norrbottens Sjukvårdspartis Dan Ankarholm i en debattartikel i Kuriren igår. Han skriver med anledning av demokratiaspekten i ”regionprocessen” följande, som en kommentar till Norrstyrelsens egen ”opinionsundersökning”:

”Det framgår också att för de fem (5) procenten står norrbottningarnas inställning. Således saknas stöd från 95 procent av norrbottningarna för en storregion.”

och avslutar artikeln med:

”Slutligen en reflexion över en annan grundläggande demokratisk förutsättning som rapporten trycker på – nämligen förankringsprocessen. Först nu i december 2009 om några veckor ska Norrstyrelsen i öppna möten informera norrbottningarna i regionfrågan. Således 18 månader (ja ni läste rätt) efter det att en ansökan om att få bilda storregion överlämnades till regeringen. Tala om dålig timing.

Ordet förankring har avgjort fått en ny dimension. Förfarandet vittnar därutöver om en närmast nedlåtande syn på demokratiska grundbultar och borde få de partier som hyser storregionkramare att generat be om ursäkt vid de kommande öppna mötena. Om dom nu vågar sig dit. Det har hittills varit glest i leden av storregionkramare vid motsvarande möten i Västernorrland och Västerbotten.”

Läs: http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5014999 och http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3830497.svd

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=5012195

I en debatt med Gunnar Sehlberg, centerpartistisk ledamot av landstingsfullmäktige, som är extremt kritisk till landstingets tveksamma beredningsorgan där fritidspolitiker får tillfälle att i onödan slösa skattepengar på oväsentligt arbete som knappast kommer norrbottningarna till gagn. Av uppenbara skäl är jag troligen lika kritisk som Sehlberg. Britt Westerlund är däremot inte kritisk. Hon älskar dem. Och angriper Gunnar Sehlbergs kritik med argumentet att Centerpartiet uppenbarligen har interna problem, därför att Centerpartiets gruppledare inte lyckats förklara för Gunnar Sehlberg att han ska förstå att landstingsfullmäktiges majoritet faktiskt beslutat att beredningarna ska arbete på detta sätt. Sug på den demokratisynen. Inte är det konstigt att demokratiutskottets idéer aldrig vinner gensvar hos den S-styrda majoritetskartellen.

Folkvalda Landstingsledamöter har ingen skyldighet att lyda Britt Westerlund, en folkvald landstingsledamot har tvärtom en rättighet att säga precis vad han vill (som inte är olagligt), bara det hör till ämnet. Yttrandefriheten går före allt annat, till och med socialdemokratiska landstingsråds uppfattningar – den är nämligen grundlagsfäst i RF 2 kap. 1 §, 1 punkt. Och tur är uppenbarligen det!

Om ni inte detta var osmakligt nog, så applåderades hennes unkna demokratisyn och mobbing mot centerpartiet och Gunnar Sehlberg av den ständiga lojala moben i den socialdemokratiska partigruppen. Den grupp som till och med avsatt sin egen gruppledare därför att han inte lyckats mobba två av de egna till tystnad i frågan om de numera nedlagda OBS-platserna i Haparanda.

”Regeringsformen
2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter
1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”

http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=5108658 – nu senast i frågan om Bergviksskolan. Som en högt personlig reflektion vill jag påstå att när sakpolitiken inte längre håller, när makten börjar tryta och när majoritetspolitiker inom s inser att beslut knappast kommer att gå att fattas i behörig ordning, så påskyndas processen genom tjänstemannabeslut och beslut i andra instanser. Allt i ”nånannanismens” anda. Det är alltid lätt att skylla på andra. I Landstinget är det mer eller mindre alltid det egna partiet som är det största problemet, därefter oppositionen. I kommunen är det nog inte riktigt lika illa, även om det finns tydliga praktexempel även där (typ tekniska nämnden, renhållning, m.m.). Det analkas en spännande tid i skolpolitikens Luleå där ett riktigt alliansalternativ kommer att ställas mot socialdemokraternas totalhavererade skolpolitik.

I landstinget lika så, kanske än mer.

Det demokratiska haveriet i Luleå kommun bleknar till en färglös amaböa i jämförelse med landstinget. Jag har berört frågan fler än en gång, senast i mitt tidigare bloggilägg från landstingsfullmäktige förra veckan, men några inlägg tåls att läsas igen:

Såsom detta, som fortfarande är högaktuellt.

http://wp.me/p3b0o-5f

Nu ska jag ombord på ett plan, jag återkommer!

Första gången återremitterades frågan, andra gången fattade landstingsfullmäktige ett beslut som upphävdes av Kammarrätten därför att vi i minoriteten anförde kommunalbesvär då fullmäktige fick ärendet för inläsning efter att fullmäktige redan inlett behandlingen av ärendet.

Nu är det alltså dags för beslut för tredje gången. Denna gång tillkom precis som förra gången att-satser från majoriteten som inte har beretts i behörig ordning. Visserligen finns de nu med i handlingarna, men utredningen har inte gett tillräckliga svar på hur förslagen ska finansierad eller ens vilken omfattningen förslaget består av. Oansvarligt.

Det är därför vi åter en gång, inte vill, men väl blir tvungna att utnyttja den rättighet som tilldelats minoriteten att begära att frågor utreds på ett seriöst sätt. Vilket vi redan gjort.

Det återstår att se om det blir en minoritet – eller om det blir en majoritet som ställer sig bakom återremissen.

Jag hoppas bara att väljarna i Norrbotten inser, precis som det socialdemokratiskt styrda landstinget att Moderater är bättre än just Socialdemokrater. Både på politik, miljöpolitik och näringslivspolitik.

Låt Sahlin ha roligt medan hon kan. Efter valet om ett år, lär det dröja länge innan hon kommer kunna ha roligt nästa gång.