Såsom alltid är sommaren en seg bloggperiod. Mycket jobb på dagarna gör att jag inte har så särskilt mycket tid, eller ork, att blogga tillräckligt engagerat. Dessutom brukar det vara nyhetstorka. Dessa sk. skandaler med politikerlöner och fiffel med förmåner i form av att låta sina barn låna övernattningslägenheter, är knappast nåt att dra allt för höga växlar på. Vi är ju ett land som gillar att saker går ”by the book”, även om vi vet att ingen ändå gör det. Men rätt ska ju såklart vara rätt.
Om något så visar skandalen kring Luleå-rektorn som fick sluta sin tjänst på grund av sitt facebookande, hur det går, oavsett hur det ligger till i verkligheten så länge något verkar vara på ett visst sätt. Det har sitt pris att vara en offentlig person, oavsett om det är rektor eller politiker och i den verkligheten måste man inse att även om man förmedlar ett budskap om ”ett sund förhållande till sex”, så kanske inte ens det i alla situationer är lämpligt. För en lärare, rektor eller politiker är det ändå oförsvarligt när det handlar om ett förtroende som förbrukas och övergår till att vara en belastning. Det privata och det offentliga har ofta en relativt skarp skiljelinje som enligt min uppfattning är viktig att upprätthålla, även på nätet. Det privata är det privata och det offentliga är det offentliga. Det må vara en skada efter många år i politiken, men likfullt något som jag för min egen del tycker är viktigt. Med det moraliserar jag inte över hur andra väljer att betrakta samma sak, eller att de två rollerna inte går att blanda. Det är upp till var och en. Men oavsett om man tycker att det är rätt eller fel, så ser verkligheten ut så att ens val kan få konsekvenser. Att blogga medför ett enormt risktagande, och för varje politiker som bloggar finns säkert en skandal skvalpandes i någon slarvigt formulerad mening som tillkommit i hast. Men för det är också vår lagstiftning byggd. Av just offentliga personer, nämligen vår lagstiftare.
Rektorn har polisanmält nyheter24.se som offentliggjorde hans klubbmedlemskap på facebook och i vissas ögon vågade bilder för grovt förtal. Att ett sånt åtal skulle vinna bifall i en rättsprocess är nog inte så troligt. Det som står i artikeln är ju i sig inte fel, i alla fall inte enligt vad jag kunnat bedöma, även om det säkert kan uppfattas orättvist. När det gäller förtalsbrott enligt tryckfrihetsförordningen så ska en försvarlighetsbedömning göras och om uppgifterna går att stödja och samtidigt har ett allmänt intresse så stannar det där. Om det är så, så kommer gärningen inte att betraktas som otillåten och därmed inte heller utgöra ett brott. Det är också den mest troliga utvägen. Om det ens leder till åtal. Men vi får se.
