Såg ett intressant inslag på TV4:a Nyheterna ikväll om partiledarnas löner. Nyhetsredaktionen basunerade (under temat girighet) ut ”nyheten” att Maud Olofsson bär dubbla löner och tjänar mest av alla i regeringen. Jag blev faktiskt förvånad över hela spektaklet, till att börja med så har faktiskt alla partiledare inom alliansen dubbla löner utom stats(m)inistern. Dom har alltså löner både för sitt uppdrag som statsråd och som sitt uppdrag som partiledare. Detta ska då tilläggas nämndes aldrig i själva reportaget. Rimligtvis kan jag tycka att man ska få betalt för de jobb man har. Att vara minister, men inte partiledare, är sannolikt inte lika betungande som att dessutom släpa ett parti på sin rygg.
Att Maud får mer av sitt parti än de andra kanske inte är så konstigt då centerpartiet är ett av europas rikaste politiska partier, men i vilket fall förstår jag inte relevansen av att göra det till en nyhet då det partiet faktiskt gått med på den lönenivån. Jag snubblar inte helt bekvämt över tanken att det har att göra med att hon är en kvinna. Vi har ju sett många exempel på den typen av vinklingar förr. Hetsen mot de kvinnliga ministrarna efter maktskiftet är bara ett av dem.
Ännu mer besynnerligt blir det när TV4 sedan presenterar listan över alla partiledares lönenivåer. Då visar det sig att Mona Sahlin minsann tjänar lika mycket som statsminister – och då har hon inte ens ett uppdrag som statsråd. (Tack gode för det.) Men likafullt två löner för ett jobb. Hon är ju dessutom bara partiledare, som sagt. Ett jobb, två löner borde rimligtvis vara värre än tre jobb och två löner som i Maud Olofssons fall. Men i TV4:as ”twilight-zone” till verklighet verkar inte detta vara en relevant story, det nämndes mest i förbifarten om ens alls.
När jag då sedan gick in på deras hemsida hittar jag dessutom denna fascinerande skrivelse.
”Socialdemokraterna har beslutat att partiledaren alltid ska ha statsministerlön. Mona Sahlin får sitt riksdagsarvode och sedan fyller partikassan på så att månadslönen hamnar på 126000 kronor”
Jag tror att begreppet dålig förlorare har fått ett ansikte, eller snarare en blomma, mer exakt en röd ros. Man blir definitivt mörkrädd. Men tyvärr inte särskilt förvånad… den röda blommans bärare tycker ju inte ens om demonstrationsfrihet när den tillkommer andra än de själva, då försvårar den nämligen demokratin. Hör och häpna.
Nåja. Vad har vi då lärt oss ikväll? Jo, att människor (kvinnor i detta fall) får inte tjäna för mycket pengar d.v.s. den svenska avundsjukan och jantelagen hänger ständigt i luften och att den socialdemokratiske partiledaren aldrig får vara sämre än en statsminister.
Inget nytt under solen med andra ord. God natt!