Bra noterat av Östman i dagens Kuriren. Som jag skrivit tidigare verkar det som att Luleå glömt bort det där med flaggor i år, men bättre det än upp och ner.
En annan sak som jag hade glömt i sammanhanget, var att bilden, den i tidningen (som jag mindes var ganska bra) faktiskt är bra – med ett undantag – att jag ser drogad ut. Det kan jag dock försäkra att jag inte var.
Nu ska jag göra mig klar för jobbet.
Med anledning av Mårtens Ströms allmänna moraliserande om personangrepp mot Bo Hultin i dagens NSD, där Bo Hultin anklagas för att syssla med personangrepp istället för driva politik, finns det goda skäl och anledning att göra en historisk tillbakablick. Nämligen till tiden för David Svenns avhopp till folkpartiet. Jag tänker närmast på detta synnerligen nedlåtande blogginlägg.
Mårten Ström talar om Svenn som den som gjorde sig ”känd” (notera att det är Ström som betornar vissa ord genom anföringstecken, inte jag för att jag citerar honom) genom att ha ett intresse att diskutera om att reformera LAS, han tycker att de osmakliga angrepp från då egna partimedlemmar som mer eller mindre inte gav Svenn nåt val än att byta parti var väl förtjänta, han förlöjligar slutligen Svenn genom att flumma om träd för att beskriva hur Svenns politiska ”karriär” sett ut.
Ströms kompis C-G Carlsson kommenterar också på bloggen: ”Jag har följt debatten av och med denne yngling. Det är tråkigt, att hans kunskaper endast är ”bokliga” och så grunda, att han tvingas ”hoppa från den ena tuvan till den andra”. Att bygga politiska ställningstaganden, ja, även lagstiftning endast på intellektuella kunskaper kan bli förödande för ett samhälle.”
Mårten Ström borde inte ge sig in i en debatt där han inte bara har fel i sak utan också inte heller rent framför sin egen dörr.
Istället för att hoppa på Hultin borde han, trots att det nu gått rätt lång tid, be Svenn om ursäkt för sitt blogginlägg och beklaga hur Svenn behandlades av det Socialdemokratiska partiet tiden innan de mer eller mindre jagade ut honom ur partiet med högafflar och spett.
Jag har noterat en viss debatt om CSN och huvudrubrikerna i lokal-tv för nån dag sedan med anledning av att centern vill lägga ner CSN-lånen och lägga ut dessa på bankerna. Fokus för detta blir: arbetstilfällen på CSN-kontor – inte vad som kan gynna studenterna!
Det är anskrämligt. Studenter lever under mer eller mindre knapra förhållanden. Jag vet det därför att jag är student själv. Dessutom blir man satt i skuld upp till öronen på samma gång. Nu har jag som tur var lyckats organisera mitt liv på annat sätt än lån, men det är många som inte haft samma möjligheter som jag. För dessa måste en diskussion om både kårobligatoriets avskaffande och studielånets finansiering tas på allvar.
Det får inte bli en fråga om några arbetstillfällen på bekostnad av sveriges akademiska framtid! Utan studenter och akademiker stannar faktiskt Sverige…
För den som läst dagens NSD så kan man hitta en tam debattartikel från Kent Ögren där han försöker styra bort uppmärksamheten från det faktum att han är den som skapar det dåliga debattklimatet i Landstinget.
Att vi kritiserar majoriteten för det sätt de väljer att organisera sig är ju en självklarhet. Det är ju vårt jobb! Krtiken mot landstingsråden är inget personligt mot de politiker som har uppdragen, det är uppdragen som sådana! Håll isär sak och person. Det är dessutom inte heller någon nyhet, denna kritik har nämligen funnits i åratal! Var har Ögren befunnit sig då? I fablernas värld kanske?
Nej, det handlar såklart om att det finns brist på sakpolitiska argument, det är då man går till personangrepp. (Dvs det vi inte gör när vi menar att det finns för många landstingsråd.) Varför skulle Ögren annars begå brottsliga handlingar i syfte att smutskasta Bo Hultin genom att insinuera att han sysslar med olaglig skatteplanering?
Det är inget annat än förtal och för detta borde han antigen ställas till ansvar eller be om ursäkt för!
Nu över till nåt att ta på betydligt större allvar: min nya dator. Den kom idag.
… nu har jag raderat 6 utkast till blogginlägg.
Från mig blir det lugna dagar framöver, det tenderar bli så att när jag jobbar så hinner jag inte läsa särskilt mycket nyheter och därför inte alltid hänga med tillräckligt för att hinna blogga.
Imorgon beräknas jag få min nya dator, men personligen tror jag att den kommer tidigast på fredag.
God natt
Jag har nåtts av det gläjande beskedet att Piteå faktiskt har satt upp också EU-flaggan i sitt flaggspel. Det är bara att gratulera Piteå! Ännu en gång verkar det som att de visat på mer nytänkande än Norrbottens huvudstad Luleå, som mest verkar sträva bakåt i tiden, eller åtmintone ligga några decennium efter resten av världen när det kommer till utveckling och nytänkande.
Vem kan det bero på?
Ja, just det. Socialdemokraterna.
Nu vet jag att man inte ska tro allt man läser i tidningarna och särskilt inte på Expressen, men många gör tyvärr det. Vad som såhär på söndagsförmiddagen gör mig bekymrad är denna artikel om de som antas ha avslöjat att Littorin blivit lurad på sin Master-examen. Nämligen tre folkpartister. Jag får hoppas att det inte finns en folkpartistisk konspiration mot moderaterna i syfte att försvaga moderaterna genom att attackera våra ministrar, utan att detta är personer som måhända vara folkpartister men inte agerar partiets syften. Om så är fallet, vilket jag nog tror, så är det bara att beklaga att Expressen försöker lägga skulden på Folkpartiet som parti. Det skulle dock inte vara första gången media slarvar med verkligheten för att skapa rubriker.
Läs från orginalkällan Magasinet Neo här.
Jag noterar också att socialdemokraterna backar i opinionen. Oppositionens ändå förhållandevis störa övertag betyder just nu ingenting. Det är för tidigt att se några reella långtidseffekter av regeringens politik, det har ju inte ens gått ett år ännu. Det är ingen enkel sak att styra om ett socialdemokratiskt skepp. Eller snarare pråm. Men det kommer att gå.
Det finns säkert fler än jag som idag tänkt läsa lite bloggar men upptäcker i samma veva att det inte är någon som skrivit några bloggar. Vilken tur att jag skriver då.
Midsommarafton blev trevlig tillsammans med ett gäng trevliga moderater i inte allt för åldrig tappning (se bildbloggen) och några enstaka folkpartister. Både den ena politiska frågan och den andra icke-politiska frågan avhandlades.
Samtidigt som vi hade trevligt och åt mat och pratade satt ett gäng mer eller mindre hårdnackade politiker i Bryssel och förhandlade om EU:s framtid. Dvs de försökte rädda det som räddas kunde från den gamla konstitutionenstexten som strandade unionens utveckling efter 2007. En mycket viktigt text för europas framtid. Turligt nog var det steg mot ett nytt fördrag som togs tidigt i morse ett stort steg framåt för Europa. Det behöver EU.
Synd bara att europahymnen och flaggan strukits ur fördraget.
Och när jag lika är inne på flaggor har jag noterat att Piteå Kommun hissat alla EU-länders flaggar i Södra hamnen. Frågan är dock – har de hissat EU-flaggan också? Jag skulle nog gissa att de inte gjort det. Om någon vet, får ni gärna meddela mig om det. (notera att det rim)
När Luleå har gjort ”motsvarande” har de dock hängt den tyska flaggan upp och ner tre år i rad. Hoppas att Piteborna kan det där med respekt för andra länder lite bättre. I Luleå har jag inte sett några flaggor ännu i år. Dock bättre det än upp och ner.
I vilket fall tycker jag att det är dåligt om de inte har EU-flaggan, men det återstår att se.
Det är dags att Norrbotten inser att vi behöver Europa mer än Europa behöver oss.
Bamyl är ett perfekt lunchsubstitut. Inte nog med att det dämpar huvudvärk, den innehåller dessutom koffein vilket ersätter både energin från maten och behovet av kaffe! Det är nästan som Kinder överraskning, tre i ett.
Desto mer tid som går blir jag än mer irriterad över den höga respektlösheten mot kommunfullmäktige och jag tror minsann att jag ska begära ut närvarolistorna för 2007 och granska dem mycket noga. Dock kan vi i presidiet göra lite för att ledamöterna ska sköta sina uppdrag bättre, det är främst en fråga för partierna.
Min uppfattning är dock klar: det är en skymf mot sitt parti och mot fullmäktige och mot demokratin att sitta på ett uppdrag bara för att det ska se bra ut på ett papper. Har man ett uppdrag skall det skötas – åtminstone genom att man ids prioritera att viga sin tid! Det handlar om 1 dag i månaden, 12 gånger om året. Det är dessutom något man vet om när man går med på att stå på en lista. Visst, det kan finnas tillfälliga omständigheter som är behjärtansvärda och det kan vara okej i vissa fall. Jag var själv frånvarande förra fullmäktige, dock beroende på en central partiutbildning med enbart totalt två utbildningstillfällen. Och den gång innan dess som jag var frånvarande hade jag vinterkräksjukan.
Fredrik Lundh, riksdagsman för socialdemokraterna och dessutom ledamot i kommunfullmäktige kommenterar följande på sin blogg: ”En glädje som presidiet leder och fördelar galant och där 2e vice ordförande också bloggar, kanske dock utan större självinsikt, åtminstone när det gäller hans återkommande kritik om närvaron i församlingen.”
Lundh får gärna specificera var min självinsikt brister gällande min närvaro i fullmäktige. Eller anklagar Fredrik Lundh mig för att vara respektlös och frånvarande från fullmäktige i den mån att det blir respektlöst? Rör din kritik mitt parti, vilket jag misstänker, så kan det knappast röra sig om bristande självinsikt hos mig. Ellerhur, Fredrik Lundh? Du erkänner själv att kritiken är befogad.
Lågt drag, Lundh!
Nu ska jag fortsätta jobba istället.
Hoppsan.
Jag noterar inte förrän nu, 23.23 att jag (och Bo Hultin) tydligen blir påhoppad av Stefan Tornberg i dagens Kuriren. En inte allt för trevlig artikel (till tonen) bör tilläggas. Kanske präglad lite av debattklimatet i landstingsfullmäktige?
Upprinnelsen till detta är troligtvis att han kände sig ”angripen”, som han uttryckte det, av mig och Bo Hultin.Det angripande var förmodligen följande: ”Två av utredningens ledamöter kommer från Norrbotten Ulla Ölvebro, s, och Stefan Tornberg, c. De båda åker nu runt i Norrbotten och hela Norrland och berättar hur bra allt kommer att bli om Norrland blir en enda stor Region.”
Inte mycket till angrepp mot Tornberg vill jag påstå. Snarare ett konstaterande av fakta, för det är väl precis vad de gör? Dvs suttit i utredningen och står bakom dess förslag?
Däremot har han rätt i att vi angriper Ansvarsutredningen. Att vi gör det kan ju beror på att vi inte delar ansvarsutredningens resultat. Vi tycker helt enkelt annorlunda. Detta ska tydligen bero på att vi inte läst ansvarsutredningens förslag. Bara för att vi inte har samma uppfattning om verkligheten betyder inte det att vi inte ”förmått” ta ansvarskommitténs förslag på allvar. Det är precis vad vi gjort.
Om Tornberg tyckte att vårt inlägg var raljerande, så hamnade nog Tornbergs inlägg utanför skalan. Det är trist och beklagligt att se en så rutinerad och duktig politiker från ett alliansparti använda en så otrevlig och oseriös retorik. För mig är det okej att raljera hur mycket som helst om hur korkade mina åsikter är, men det går en skiljelinje mellan detta och det som Tornberg beklagligtvis raljerar över.
Jag kan försäkra att vi läst utredningens förslag. Värt att notera är också att detta inte bara är en moderat kritik tagen ur luften utan baserad på en helt enig moderat länsförbundsstämma i Norrbotten och partistyrelsens beslut.
Den som är intresserad om moderaternas (partistyrelses) syn på regionfrågan kan aläsa om den här.
Först fick jag detta meddelande (angående min dator såklart).
18 jun 2007 23:34 Shanghai Shipped From Originating Depot
Sen detta:
18 jun 2007 11:36 Shanghai Consignment Received At Transit Point
Och efter det – det här:
18 jun 2007 09:26 Shanghai Consignment Picked Up
Sist jag fick reda på hur klockan fungerade kom 9 före 23. Men tydligen inte i Shanghai.
Efter en förhållandevis lugn budgetdebatt i fullmäktige lyckades jag precis komma inom dörren innan regnet började ösa ner ute. Jag var orolig att jag inte skulle hinna när jag passerade Kungsgatan.
Mattias Karlsson (m) var väldigt bra i debatten idag och fick in många bra poänger både mot socialdemokraterna och wannabe-sossarna i miljöpartiet som var ovanligt bleka i dagens debatt. Miljöpartiets visioner sträckte sig inte långt utöver socialdemokraternas – dvs 9 miljoner kronor mer i en investeringsbudget på 1,8 miljarder och 900000 annorlunda i en driftsbudget på 9 miljarder över tre år. Sällsynt blekt. Miljöpartiet verkar ha glömt miljön.
Ännu mer märkligt blev det (särskilt för miljöpartiet) när socialdemokraternas visioner bestod av fyra luftiga punkter på ett (1) A4-papper. Det verkar som att Karl Petersen har spenderat för mycket tid på Mjölkuddsbergets topp som han så gärna berättade om i dagens fullmäktige. Sossarna borde nog kanske skaffa sig lite visioner istället för att titta på utsikten från lågt svävande mål och raljerande klappa sig på magen över att de har egen majoriteten. Sånt kan förändras, men den som sover syndar icke. Som Tomas (fp) påpekade är det alltid lättare att förvalta än förändra. Den som lever får se.
Respekten för fullmäktige var inte heller idag bättre än igår. Nästan tvärtom. Det känns som att några av ledamöterna/ersättarna som verkar tycka att fullmäktige är så himla tråkigt (och därför måste gå i förtid) borde överlämna sina uppdrag till någon som inte tycker det. Bit i det sura äpplet eller ge det till nån som vill ha det!
… som jag hade tänkt kommentera, glömde bort, men blev påmind av Ylvas blogg. Det har naturligtvis att göra med den dåliga respekten för fullmäktige bland dess ledamöter. Under interpellationsdebatten var det så mycket som 15 ledamöter ute ur salen under vissa tidpunkter. Många ledamöter gick hem under interpellationerna och till och med en gruppledare.
Goda skäl eller inte – det ser inte bra ut.
Interpellationerna borde behandlas först på dagordningen som det var tidigare, istället för som idag sist. Men som vanligt så passar det sällan makten att ta det jobbiga först. Bättre att ta det när journalisterna gått och tydligen stora delar av fullmäktige också.
En lång dag blev det i fullmäktige, klara strax efter 18. Efter det gick en ohelig samling vänsterpartister, två folkpartister och jag till Bishops och samtalade en stund om dagens slag i fullmäktige.
Annars hade folkpartisten Mikael Leisjö idag en bra interpellation ställd till ks-ordförande Petersen om hur det egentligen är ställt det med toleransen i kommunen och det arbete som kommunen gör (eller snarare inte gör) för att öka denna.En dust angående ”debattklimatet” mellan Ylva Strutz och Karl Petersen blev det också. Dock kändes det mer som att det var Petersens argument som inte höll snarare än Ylvas debattstil. Om kommunfullmäktigeförsamligen skulle besöka landstingsfullmäktige och lyssnade på Kent Ögren skulle de få höra på vad dålig debattklimat är på riktigt. Onekligen ett i-landsproblem för luleåfullmäktige.
Sen debatterades med anledning av vår (m) interpellation mobbing i skolan där frågan om vem som ska flyttas – den mobbade eller mobbaren – kom upp i debatten. Socialisterna tycker såklart den mobbade. Den som redan blivit utsatt för kräkning skall kränkas ytterligare att för sin egen ”säkerhet?” tvingas bort från vänner, lärare och andra som förmodligen är denna persons vardag. Allt därför att det viktigaste tydligen ska vara att ”ändra beteendet på den som mobbar”. Konstigt nog verkar det vara den mobbande som skall skyddas på bekostnad av den mobbade. Så får det inte vara. Jag tänker närmast på fallet med killen från Piteå… bara tanken är motbjudande och kränkande.
Kort sagt tror jag personligen att det jobbas för lite med frågor om tolerans för olikheter och därmed mobbing i skolan både med elever och i personalen. När jag var elevrådsordförande på Råneåskolan i slutet av 90-talet (kolla, även jag börjar bli till åren) drev jag en offensiv kampanj mot skolledningen och genomförde en elevenkät särskilt inriktad mot mobbning, även om jag inte kommer ihåg det exakta resultatet idag, minns jag att det var mycket alarmerande siffror. Sedan dess verkar dock inte mycket hänt, tyvärr, på bekostnad av människors sociala och i vissa fall fysiska liv.
Nu kan jag meddela att min dator tydligen har skickats – från Shanghai (!).
Det finns mycket att kommentera idag, förmodar jag. Dock inte förrän efter kommunfullmäktige. Vi får se om det blir något referat. I vilket fall så misstänker jag att mina partikamrater just nu äter lunch, men jag har varken råd eller tid med att äta på restaurang idag. De blir nog inte ledsna för att jag uteblir ändå.
Idag kan jag kungöra två viktiga saker. 1) Professor Bengtsson har nu bekräftat VG på min och Petters kandidatuppsats. 2) Jag har beställt en ny dator (därav inte råd med lunch).Inte nog med att ni förmodligen kommer att slippa höra om vertikala begränsningar i konkurrensrätten så kommer ni förhoppningsvis att slippa höra mig gnälla om datorproblem. Istället kommer jag ha möjlighet att gnälla på en massa andra korkade saker av varierande karaktär.
Såhär i närtid är det regionfrågan som är högst aktuell. Jag kan bara beklaga alla som är av uppfattningen att demokratin ökar med ett regionparlament. Makten till de som får sitta i regionparlamentet ökar naturligtvis. Det bildas en ny grad av politisk elit som vi idag inte har. De små partierna raderar förmodligen ut sig själva från arenan.
Socialdemokraterna kommer dock oundvikligen att stärka sin makt över norrland. Ett borgerligt region norrland är nog till och med mer osannolikt än ett borgerligt landsting i norrbotten. För mig är det obegripligt hur decentraliseringens centerparti kan vara så kära i denna demokratifientliga regionfråga.
Men nu ska jag äta en makrill-macka och sen gå till stadshuset.
Jag noterar idag att Östman noterat kritiken mot landstingsfullmäktiges presidium. Bra! Sen måste jag också säga att jag välkomnar beskedet att han stannar 153 dagar till. Jag gillar Östmans vassa tunga. Jag undrar om det finns nåt samband mellan att Kent Ögren nämns som en av de som inte uppskattar att han blir kvar och Ögrens 153 miljoner kronor i underskott. Kanske är det så att Östman tänkt plåga Ögren om de 153 miljonerna oavbrutet i 153 dagar? Om inte annat så vore det förtjänt.
I övrigt kan jag med gjädje notera att partistyrelsen inte bara stoppat regionfrågan utan också sägt ja till könsneutralt äktenskap, även om det såklart (som går att läsa i kommentarer till min blogg) går att ha andra intressanta synpunkter varför äktenskapet som sådant går att ifrågasätta och att det går att lösa på andra sätt. Nu handlar väl äktenskapet i dagsläget om två personer. Under de förhållanden bör åtminstone lagen vara neutral. Men nästa steg?
Det är knappast så att äktenskapet mot bakgrund av detta är till för alla, utom de som väljer att leva på ett viss sätt. Jag blev för detta kallad inskränkt och hycklare för mitt tidigare inlägg, då jag hävdade människor ska vara lika inför lagen, åtminstone när det kommer till kön.
Sammantaget går det nog ändå att påpeka att det i hög grad går att välja att leva tillsammans i andra konstellationer men att det finns något kulturellt betingat i just äktenskapet, på grund av religionens långvariga inflytande över att definiera vilket sätt som är rätt sätt att leva. Människor vill kunna ingå äktenskap mellan just två personer. Därför tycker jag att det är ett bra steg att åtminstone ta bort övriga villkor än just detta.
Den som under en längre tid varit min blogg trogen vet att jag lite då och då gnäller och klagar och surar över min dator. Det tänkte jag göra även idag. För hela dagen har jag varit ockuperad av beslutsångest: ska jag eller ska jag inte skaffa en ny dator. Visst låter det lite löjligt?Särskilt nu när jag skriver det på bloggen. Men så är det faktiskt. Jag vill ju ha en mindre dator – inte en större. Men jag vill inte ha en PC och någon mindre Mac finns inte. Inte heller inom en snar framtid kommer det att finnas någon. Samtidigt så håller min nuvarande bärbara på att falla i bitar, bokstavligt talat.Vilket i-landsproblem.
Glädjande idag har dock varit att Fritz-Ohlsson inte fredas från rivning. Som jag tidigare kommit fram till så hade det säkert varit bra och trevligt om det gått att bevara fasaden, men jag är nu av uppfattningen att det inte spelar nån roll längre. Det är viktigare att det kommit dit nåt nytt. De saker som borde blivit bevarade är ändå redan rivna. Luleå är en modern stad med sovjet-arkitektur med eller utan Fritz-Ohlsson.
Dock kan vi nog vara på det klara att det inte blir sovjet-arkitektur på det som skall byggas i dess ställe. Riv skiten nu och bygg nytt.
Efter några händelsefulla dagar i Kalix noterar jag att det finns inte mycket att kommentera för närvarande. Att Björklund skulle bli nominerad till Fp-ledare var såklart föga förvånande. Vad gäller diskussionen om dubbla tunga politikerarvoden som Östman pratar om idag så håller jag med honom – jag tycker inte om det. Inte alls. Nu är det dock en bister verklighet – dock inte min verklighet. Jag klarar mig på mina 5000 kr i månadsinkomst efter jobb, studiebidrag och politik. En aning torftigt när 3000 av dessa går till hyra. Just därför ska jag nu iväg och göra min semestersysselsättning: jobba ännu mer. Det vet jag att det finns flera andra, betydligt mer högavlönade, som också borde göra.
Mycket otyg ska man tydligen vara med om när man har att göra med skojarna i socialdemokraterna. I dagens tidning får vi från borgerligheten skäll av socialdemokraterna för att föra en dålig debattstil i landstingsfullmäktige.
Sanningen är dock motsatt och deras ovillkorliga stöd för Kent Ögren tyder åtminstone på att de har uppmärksammat ett problem i debatten och anfall är tydligen deras enda försvar, problemet är väl bara att det är tämligen dumt att anfalla utan vapen, i detta fall utan att ha sanningen med sig. Tur är väl då att debatten finns inspelad och i artiklar.
Det var i gårdagens fullmäktigedebatt som Kent Ögren anklagar Bo Hultin för att vara brottsling. Inte vi. Jens Sundström har tidigare blivit kallat för ”unge man”, Birgit Stöckel och fler borgerliga politiker har vid upprepade tillfällen blivit utsatta av Ögrens härskarteknik. Men hans kränkande debattstil har ju knappast begränsats till borgerliga politiker, min personliga favorit är den gången han berättade att han frågade en kvinnlig stipendiat om hon ”kunde behålla en hemlighet trots att hon var kvinna”. Är inte det rätt talande för vem som i verkligheten är de(n) som står för det dåliga klimatet?
Det som socialdemokraterna och bihangen är upprörda över är vår (borgerlighetens) uppfattning att fyra landstingsråd är för många till antalet. Vi anser att det räcker med ett landstingsråd (enligt vår landstingsplan) – en rimlig konsekvens av detta torde rimligtvis vara att vår uppfattning är att tre av landstingsråden både är onödiga och extra. Det är inget konstigt med detta. Inget konstigt alls. Och framför allt är det inget personligt mot de personer som idag besitter de onödiga landstingsrådsplatserna.
För socialdemokraterna verkar dock person och plats ha växt ihop. Det är tydligen så att de tar det personligt när vi kritiserar deras maktpolitik, förvisso ett inte allt för ovanligt syndrom när det kommer till de maktfullkomliga på vänsterkanten. Detta är dock i sig ett allvarligt tecken på en synnerlig brist i förståelse för hur demokratin fungerar. I en demokrati har oppositionen nämligen en rätt att kritisera majoritetens sätt att både föra politik och organisera det offentliga.
De enda som i landstinget försöker driva en saklig och seriös debatt är vi från borgerligheten. Vi har förvisso inte ett stort antal anställda som kan göra planen åt oss, så våra förslag kan såklart inte vara lika avancerade. Faktum kvarstår dock trots detta att Socialdemokraterna inte har något intresse av att diskutera sin egen politik – möjligtvis därför att de inte har någon politik annat än att bevara det som visat sig inte fungerat. De har tappat greppet om organisationen och det märks tydligt på deras stressnivå. Varför skulle de annars angripa oss för dåligt debattklimat när det i verkligheten är de som beter sig illa?
Deras kränkande angrepp i dagens tidningar kräver ingenting annat än en ursäkt! Och Kent Ögren borde särskilt be om ursäkt till Bo Hultin efter att ha insinuerat och anklagat honom för att vara brottsling inför hela norrbotten.
Som Laila Freivalds uttryckte det ”Du, du, du och du – ni borde skämmas!”
Landstingsfullmäktiges 2.e vice ordförande Elisabeth Lindberg, eller ”sossebettan”, tycker tydligen att det ”rockar fett” att riskera förtroendet för presidiet. Hon deltog nämligen idag i budgetdebatten utan några egentliga skäl och har i och med detta satt trovärdigheten för presidiet på spel, åtminstone för mig. En viktig uppgift i ett presidie är nämligen enligt mig att representera hela fullmäktige, det vill säga att alla partiernas ledamöter har ett förtroende för dem och det arbete de utför. Men det handlar också om att sköta sin uppgift på ett professionellt sätt.
Till saken hör dessutom att presidiet tydligen tillåter vissa, nämligen Kent Ögren, att gå till fula angrepp mot Bo Hultin i en replik på en annan talare. Innebörden är såklart att presidiet genom att att inte stoppa Kent Ögren aktivt förhindrar Bo Hultin att få försvara sig mot Kent Ögrens angrepp. Presidiet kan sannolikt inte ha missat varken Kent Ögrens påhopp eller Bo Hultins vilja att få replik. Men trots sitt misstag (?) struntade dem i detta genom att de inte på något sätt obeservera eller var schyssta att kompensera Hultin med att låta honom försvara sig med ordet. En ordningsfråga hade nog varit på plats, men uteblev. Jag avreagerar mig istället här.
Professionalism efterfrågas – skärpning presidiet!
Det är alltid lika underhållande att se hur socialdemokraterna är livrädda för att diskutera sin egen politik. De vill inte prata om den lagda planen som syftar till att gå med underskott på 153 miljoner kronor.
Istället valde Kent Ögren att diskutera de borgerliga gruppledarnas privatekonomi och Bo Hultin blev anklagad för att vara en hycklare som politiker därför att han uppbär tjänstepension samtidigt som han tillsammans med sin fru äger ett företag som sysslar med bland annat turism och skogsjordbruk. Bo Hultin blev alltså anklagad för olaga skatteplanering av landstingsrådet Kent Ögren (s).
Detta är nog ett av de grövsta påhoppen jag varit med om i någon politisk debatt någon och kan juridiskt sett inte gå att betrakta som något annat än förtal. Frågan är i så fall om det är brottsligt.
För förtal krävs tre uppfyllda rekvisit: 1) Det ska vara ett lämnande av en uppgift 2) om någon annan 3) som är till för att utsätta denne för andras missaktning.
Men det finns vissa undantag som kan göra förtalet straffritt. 1) Förtal är straffritt om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och 2) a, uppgifterna var sanna eller b, det fanns skälig grund att anta att uppgifterna var sanna.
Men för politiker finns en högre tröskel eftersom de är offentliga personer. Däremot måste det finnas ett sammanhang mellan värderandet och kritiserandet och det offentliga framträdandet. Det ska finnas ett slags av allmänintresse osv. Men den som påstår något sådant måste såklart ha något att grunda sina påståenden på.
Frågan är vilka grunder som Kent Ögren har för att anklaga Bo Hultin för olaga skatteplanering bara för att han äger ett företag som sysslar med skogsjordbruk och turism?
I det här fallet tror jag nog att den enda som sysslar med olagligheter är Kent Ögren som tydligen gillar olaga förtal. Kanske kan det bli så att även Ögren blir varse om att lagen också omfattar honom och hans handlingar.
Jag brukar inte tycka om att klippa och klistra sånt som andra skrivit, men i detta gör jag ett undantag för tydlighetens skull. Partisekreteraren sammanfattar här klokt och bra det ställningstagande som moderaterna för närvarnde har mot regionerna och förmodligen också kommer att ha i framtiden. Begrunda. Från DN-debatt idag.
”Moderaterna ratar Ansvarskommitténs förslag om att ersätta länen och landstingen med färre och större regioner. På fredag antar moderaternas partistyrelse ett förslag till den moderata partistämman som avvisar en likriktning av det regionala samarbetet. Vi tror inte på att stöpa om Sverige utifrån centrala direktiv för regionsamarbetet. Sveriges landsdelar har så olika förutsättningar att delarna måste få utvecklas olika, skriver den moderate partisekreteraren Per Schlingmann. Dessutom skulle en regional omstöpning ta energi från huvuduppgiften: jobb och välfärd.
Efter flera års arbete presenterade Mats Svegfors och den statliga Ansvarskommittén för snart ett halvår sedan sina slutsatser. Många av utredningens analyser och slutsatser är relevanta, men det är främst frågan om hur Sverige ska indelas i olika regioner som har stått i centrum för diskussionen. Ansvarskommitténs förslag är att dagens landsting ska omvandlas till färre och större regioner. Kommittén skriver att initiativet till omvandlingen ska komma från regionerna själva, samtidigt som den sätter så tydliga och snäva ramar kring sina tankar att det i princip inte finns något utrymme för oliktänkande regionerna emellan. Kommittén vill genom en enhetslösning, som i praktiken ska dirigeras från regeringen, omvandla Sveriges regionindelning.
Vår utgångspunkt är en helt annan. Tanken på en enhetslösning för hur Sverige ska ta form på regional nivå ter sig alltmer märklig i en tid då problem och behov skiftar över landet. Sverige har skiftande landsdelar, med olika förutsättningar och därför är det vår åsikt att olika delar av Sverige måste få utvecklas olika. Det är givetvis viktigt att alla medborgare garanteras likvärdiga möjligheter till kunskaper, vård och trygghet, men hur vi organiserar oss lokalt och regionalt kan se olika ut.
Moderaterna har haft två representanter i kommittén men deklarerade tidigt att denna fråga är av sådan vikt att vi ville involvera hela partiorganisationen innan vi tog slutlig ställning. Därför kommer ytterst vår partistämma i oktober att ta beslut om vår principiella syn på regioner och därmed till hur moderaterna ställer sig till kommitténs förslag.
På fredag antar moderaternas partistyrelse det förslag som kommer att läggas fram inför ombuden på partistämman. Det är ett förslag som grundar sig i diskussioner vi fört under våren på olika nivåer i partiet. Utifrån dessa diskussioner har vi kommit fram till slutsatsen att avvisa en enhetslösning som likriktar det regionala samarbetet. Vi är positiva till regionalt samarbete men tror inte på att stöpa om Sverige utifrån centralt uppsatta ramar och direktiv för regionsamarbetet. Vi avvisar därför att nu inleda en process med syfte att förändra det sätt på vilket vi organiserar Sverige. Vi slår samtidigt fast att vi är öppna för att permanenta de försöksregioner som nu pågår.
En av Sveriges stora styrkor är att vi är ett mångskiftande land med olika möjligheter i olika delar av landet. Våra län och regioner ser enormt olika ut. Sveriges största län, Stockholm, har ett invånarantal på nästan två miljoner vilket är att jämföra med Gotland där det bara bor drygt 57.000 invånare. I snitt bor cirka 250.000 invånare i varje län. Förutsättningarna skiftar väsentligt i olika delar av landet. Vi har storstadsregioner som präglas av storstädernas problem och möjligheter, men vi har också glesbygdsregioner med sina karaktärsdrag. Vi måste därför tillåta olika delar av Sverige att verka och utvecklas på olika sätt.
Grunden för regional utveckling bör alltid vara att skapa bästa möjliga förutsättningar för ekonomisk tillväxt och människors möjligheter till arbete, boende, välfärd och utbildning. Det kan handla om att olika delar i landet tillåts utvecklas i olika takt och det kan handla om att regionala samarbeten ges inflytande över olika kompetenser. Det kan också handla om att regioner kan vara av helt olika storlek såväl sett till invånarantal som geografisk yta.
I Sverige pågår just nu två försöksverksamheter med regioner, Region Skåne och Västra Götaland. Dessa är i princip storlandsting där direktvalda regionparlament ersatt de tidigare landstingen. Dessutom har ett antal tidigare statliga uppgifter från länsstyrelsen övertagits. Moderaterna anser att dessa regionsamarbeten ska kunna permanentas om de äger en acceptans bland regionens medborgare och kan anses arbeta utifrån en tydlig regional logik. Med regional logik avses att regionen är utformad på ett sådant sätt att den bidrar till en positiv regional utveckling, främst avseende arbetsmarknaden. Initiativen för detta bör komma från regionerna själva och inte initieras nationellt.
En insikt som varit påtaglig i de interna diskussioner som förts inom moderaterna och som Ansvarskommittén också uppmärksammar är de brister som finns gällande samordningen av statens verksamheter. Vi ser det därför som viktigt att staten förbättrar samordningen av sina ansvarsuppgifter. Detta sker bäst genom en utvecklad samordning av statens verksamheter och en ökad tydlighet gentemot den lokala och regionala nivån, oaktat den lokala eller regionala utformningen. Det är vår mening att en asymmetrisk regional och lokal nivå kan utvecklas genom minskad detaljstyrning.
En viktig grund för Ansvarskommitténs arbete var hur vi kan utveckla ett bättre sätt att finansiera den svenska sjukvården. Det finns utan tvekan ett stort behov att utveckla och reformera den offentligt finansierade välfärdens verksamheter, främst inom vård, utbildning och omsorg. Inte minst de demografiska förändringarna ställer större krav samtidigt som vi har omfattande pensionsavgångar att vänta. Resurser behöver föras till och befintliga resurser nyttjas bättre. Det är viktigt att vi får valuta för skattepengarna. I många fall behöver kvaliteten utvecklas, exempelvis när det gäller bemötandet inom vården och i skolans undervisning.
Vägen till kvalitetsutveckling sker bäst genom att överlåta inflytande och ansvar till dem som jobbar i verksamheterna och till användarna, exempelvis patienter, föräldrar eller elever. Politikens roll måste renodlas till att ställa krav på kvalitet och resultat, medan metodik och arbetsorganisation i högre utsträckning måste få utformas lokalt i verksamheterna. Det är mitt i verksamheterna som möjligheterna till förbättring, utveckling och bättre resursutnyttjande finns. Samtidigt måste vi ta till vara kunskapsutvecklingen inom sjukvården och bli en sektor som står starkt internationellt. Sett till den demografiska utvecklingen ska det samtidigt inte uteslutas att det även kan finnas behov av ytterligare resurstillskott inom vissa sektorer.
Vi moderater är kritiska till den tredje beskattningsnivå som finns i Sverige, utöver stat och primärkommuner. På sikt bör sjukvårdens finansiering utredas grundligt. Denna utredning måste vägledas av principen att bättre samla resurserna, skapa bättre vårdmöjligheter för patienter och bryta ned dagens onödiga gränser inom vården.
Under större delen av sin moderna historia har Sverige formats utifrån idén om enhetsstaten. Det har inneburit att nationellt fastställda enhetslösningar har varit utgångspunkten för det politiska arbetet också på lokal och regional nivå. Denna utveckling har förstärkts under de senaste decennierna och har i sina värsta former inneburit att staten inte bara har reglerat den regionala eller lokala verksamheten, utan därtill aktivt har verkat för att urholka möjligheten för olika delar av Sverige att söka egna regionala svar på regionala problem.
Det finns starka skäl att ifrågasätta om denna styresprincip är till stöd för Sveriges möjligheter. Tvärtom talar mycket för att Sverige skulle bli starkare med en utveckling där vi stärker den enskildes fri- och rättigheter, samtidigt som vi öppnar för en regional utveckling som tillåts skifta över landet och tar sin utgångspunkt i lokala initiativ. Risken är annars att vi för lång tid slår fast Sveriges regionala indelning mer utifrån upplevelsen om politikens villkor än från medborgarnas faktiska behov.
Moderaterna gick till val på att minska utanförskapet och utveckla välfärden. Vi för nu en politik som gör att det blir mer lönsamt att arbeta och att jobben växer till. Vi skjuter såväl till resurser och genomför strukturella förändringar som utvecklar välfärden. Att nu inleda en centraliserad process med att stöpa om det regionala styret i Sverige är inte bara fel i sak, det skulle dessutom riskera att ta energi från huvuduppgiften; att erbjuda fler människor arbete och att utveckla välfärden.
Per Schlingmann”
… om en stund. Rättare sagt om en timme – och jag är fortfarande jäääättetrött. Dags att koka kaffe.
För den som är lite insatt och följt med i tidningarna har jag och Bo Hultin kritiserat ansvarsutredningens torftiga förslag på hur Sverige ska vara organiserat i framtiden.
Någonstans i allt struntprat verkar det som att det tydligen blivit mer demokratiskt att flytta makten över norrbottningen till andra delar av landet. Långt bort från norrbottningen själv. Skräckscenariot där hela norrland blir en region medför inget annat än motsatsen, en minskat demokrati och ett ökat elitstyre av ett regionalt parlament utan nämnvärt inflytande. Sverige är och kommer förmodligen att var en enhetsstat lång tid framöver, även om min uppfattning är att det omfattande kommunala självstyret borde öka. I realiteten innebär regionsbildningen inget annat än större landsting – det är så det är i Skåne och Västra Götaland. Påtvingade regionsindelningar uppifrån tror inte jag är en bra lösning. Därmed inte sagt att regionen inte kan komma nerifrån, på de olika landsdelarnas villkor. Där är vi dock inte för Norrbottens del idag.
Än så länge har moderaterna, principiellt ingen annan uppfattning ifrågan än att vi behöver två politiska nivåer. Inte tre. I skuggan av detta känns det märkligt att bli anklagad att vara landstingskramare när det i själva verket är regionsförespråkarna som är de enda som kramar landstingen.
Att byta namn är inget avskaffande. Det är i allra högsta grad ett kramande.
Men det sagt som utgångspunkt kan jag hänvisa till tidigare inlägg i min blogg om diskrimineringslagstftningarna som nu är under översyn, där särlagstiftning för olika grupper förhoppningsvis tas bort. Särlagstiftning är endast i särskilda undantagsfall önskvärd. Särskilt när det kommer till könslagstiftning. Med utgångspunkt från individen kan en lagstiftning som tar hänsyn till kön aldrirg vara annat än diskriminerande. Sådan bör inte vår lagstiftning vara.
Den debatt som de 8 moderata riksdagsledamöterna idag på DN-debatt drar igång om äktenskapslagstiftningen är därför högst nödvändig. Även initiativet att nya moderaterna som ett modernt och hyfsat liberalt parti skall ta ställning är nödvändigt. Åtminstone för att göra upp vår egen politik som i alla fall skall värna och omfatta alla människor i Sverige, oavsett kön eller annan ”grupptillhörighet”. Politiken som syftar till att dela in människor i grupper är socialism och ovälkommen i 2000-talets borgerliga Sverige.
Författarna till artikeln skriver:
”Argumentet att äktenskapet är en institution som syftar till reproduktion är grundat på religiösa traditioner, men det är inte rimligt att sådana ligger till grund för lagstiftning i dagens svenska riksdag.
Traditioner kan vara bra, kungahuset är en sådan som skapar en stabilitet i ett samhälle i ständig förändring. Kungahuset har också hängt med i samhällsutvecklingen och anpassat sig. Det är därför som kungahusets ställning än idag är stark.
Äktenskapslagstiftningen har dock bestått. Argumenten för att behålla äktenskapslagstiftningen som den är idag grundar sig uppenbart till stor del just på religiösa traditioner. Traditioner som inte anpassats till samhällsutvecklingen. Traditioner som inte handlar om något annat än intolerans mot olikheter och försök till klåfingrighet att kontrollera och styra individers val i livet. Detta har dock alltid varit en av kyrkans uppgifter.
Samhället har dock förändrats. Staten har nu utvecklats till en liberal demokrati med omfattande skydd för människors rätt att vara och tycka vad de vill. Detta är ett bra samhälle. Det är kärnan i ett fritt samhälle. I ett fritt samhälle skall inte lagstiftning vara könsdifferensierad. Den skall omfatta alla. Institutionen äktenskapet har i praktiken redan avskaffats och de krafter som med reaktionära argument försöker bevara den minskar stadigt i skara. Aldrig förr har nog stödet för den nuvarande äktenskapslagstiftningen varit svagare än nu.
En könsneutral äktenskapslagstiftning behöver dock inte innebära att kyrkan inte får göra precis som de vill. Vill kyrkan inom ramen för sin verksamhet fortsätta att tillämpa äktenskapet enligt deras övertygelse så har de förmodligen den rätten. Det är kyrkans sak. Inte riksdagens. Här finns skyddet för religionsfriheten. Ytterligare en av kärnorna i den liberala demokratin. Det skyddet är dessutom omfattande i synnerhet mot bakgrund av Europadomstolens tolkning av Europakonventionen.
Några hållbara skäl för att bevara äktenskapslagstiftningen har jag inte noterat och med hållbara skäl menar jag skäl som inte innefattar religiösa traditioner, dvs sakliga argument med utgångspunkt från individens synpunkt.
För alla individer borde väl rimligtvis vara lika inför lagen?
I torsdags blev herr Ericssons och min uppsats om vertikala samarbeten, begränsningar och prisstyrning opponerad på. Professor Bengtsson verkade vara mycket nöjd över vår insats och lutade mot ett VG ”trots att jag brukar vara ganska snål med betygen”. Betygen sätts nämligen kollegialt. I vilket fall känns det kul att professorn tyckte att uppsatsen var bra.
En orientering mellan politisk och juridisk tyngd är följande – som en vän till mig uttryckte det; ”Att ha Bertil Bengtsson som handledare är ungefär som att ha Bildt som sin mentor”.
Därefter har jag minsann tagit en semesterdag igår. Jag jobbade dock ändå genom att jag både tvättade och diskade all min tvätt och all min disk. Jag köpte till och med ett nytt diskställ. Ett mycket större diskställ än det jag redan hade.
Politiskt kan jag bara road notera komiken i dagstidningarna. Det verkar som att solsting har drabbat både den ena och den andra.
En kommentar gällande Che Guevara-tröjor i fullmäktige känns vara på sin plats. Jag tycker i och för sig inte att det är särskilt passande att bära smusiga eller trasiga kläder i fullmäktige. Lika lite tycker jag att det är okej att bära bilder av massmördare på kläderna, men det må vara min egna uppfattning om vad som är passande. Jag tycker förresten inte heller att det är okej att lukta illa på fullmäktige.
Men fortfarande är det så i vår liberala demokrati med yttrande- och åsiktsfrihet att min uppfattning är sällsynt oviktig i dessa sammanhang. Det är nämligen så att man har rätten att bära tröjor med kommunistiska massmördare, man har rätten att lukta illa, man har rätten att ha trasiga kläder, att bära den svenska flaggan på tröjor och man har rätten att vara på det sätt man själv vill vara.
Ni vet det där med att ogilla någons åsikter men försvara rätten att få ha dem.
Trots detta vill jag dock understryka att jag tycker det är obehagligt och opassande att bära kläder med politiska massmördare i kommunfullmäktige. Det är inte bara respektlöst mot fullmäktige som institution, utan också en kränkning mot alla de människor som blivit utsatta för det kommunistiska förtrycket.
Alltid lika viktigt att visa att sveriges nationaldag är en dag då vi visar vilket öppet samhälle Sverige är. Där vi välkomnar nya svenskar och där vi på nåt sätt tänker tillbaka lite på hur bra Sverige är på många sätt när allt kommer omkring.
Nationaldagen som officiell nationaldag är ungefär lika gammal som jag själv, sedan 1983. I år är det tredje året som nationaldagen är helgdag.
När man tittar på nyhetssändningarna i tv och lyssnar på vad människor svarar på frågan: Vad tycker du om nationaldagen? Då kommer svaret ”tjaa… vet inte riktigt vad den handlar om”, eller ”nja bryr mig inte så mycket, men man får ju vara ledig i alla fall”. Det är fortfarande oroande.
Förvisso är det så att Sverige i färskt minne inte har något särskilt att fira den 6 juni.
Historiskt sett var det denna dag som Gustav Vasa 1523 valdes till Kung och Sverige blev en nation från att ha varit en union med Danmark. Det var också denna dag som vi 1809 fick vår första konstitution, en av världens äldsta bör tillläggas. Konstitutionen är nu sedan länge ändrad och Sverige har sakta börjat vandra bort från att vara ett skolboksexempel på en nationalstat. Istället börjar gränser mer och mer börjar tappa sin betydelse och där vi efter nästan 200 år av fred och frihet just tar freden, friheten och demokratin för given.
Men det är just där resonemanget om att det inte spelar någon roll, att vi inte alls har nåt att fira, blir så konstigt. Att det just är den 6 juni spelar mindre roll. Nationaldagen får den betydelse vi i det svenska folket vill ge den. Att fira det land vi lever i är inte så dum anledning att fira nationaldagen för.
Det är en dag då vi lite extra borde minnas hur bra vi trots allt har det i Sverige. Ett land som, till skillnad från de flesta andra länder i Europa, har varit befriade från många krig däribland två världskrig. Vi har haft en lång demokratisk tradition där vi tidigt hade en riksdag som successivt och utan blodiga revolutioner skapade det demokratiska samhälle vi har idag. Det samhälle som vi allt för ofta tar för givet, men som trots det inte det minsta är en självklarhet. Sverige fick inte demokrati för att vi struntade i det.
Samtidigt så är även nationaldagen, på grund av att den för oss är dagen då vi kan fira vår fred, vår frihet och vår demokrati också dagen då vi ges möjlighet att välkomna människor som av olika anledningar kommit till Sverige och blivit nya medborgare. Det blir en dag där det inte spelar någon roll vart man bott tidigare, utan en dag då alla känner sig välkomna och då Sverige som nation välkomnar nya medborgare på ett sätt värdigt en fri och demokratisk stat.
Detta är vad vi bör fira den 6 juni. För freden, friheten, demokratin, öppenheten och medmänskligheten!
Slutligen kan jag bara beklaga att jag var den enda moderaten som jag såg (med reservation för att jag faktiskt inte såg alla människor som var i tåget). Några folkpartister (Ylva och två till) var dock där från de övriga borgerliga. I övrigt var det mest sossar…
Onsdag 6 juni 2007
Program i Luleå
11.30 Samling vid Floras Kulle
11.45 Marsch från Floras Kulle till Stadsparken
12.00 Ceremoniell flagghissning.
Den finns här till höger, även om jag inte skriver så mycket kommentarer där så finns det en del ändå.
Idag är det opponering på Porsön som gäller. Mycket sol och bra för hälsan. Inte opponeringen, utan solen.
För att vara såhär tidigt in i juni måste jag säga att vädret är underbart. Det är dessutom sällan som jag har tid att vara hemma då solen lyser på min balkong. Jag har precis kommit hem från att ha varit i Råneå sen igår. Nu sitter jag på min balkong och läser boken om Napoleon.
För er som inte trodde det måste jag understryka att jag faktiskt såg matchen mellan Sverige och Danmarkn igår. Fotbollsmatchen alltså. Jag tyckte dessutom att den var rätt underhållande – redan innan det blev bråk och kaos.
Tankarna går lätt tillbaka till unionsåren och att det förmodligen fanns en orsak till att vi lyckades bryta oss lös och göra Vasa till kung. Och ta Skåne. Danskarnas koll på säkerheten var uppenbarligen lika dålig då som nu.
Nu ska jag fortsätta läsa om Napoleon. Gruppmöte kl 16.
