Ojdå, kan man väl bara säga om Ylvas ömma tå angående vad jag skrivit på min blogg igår kväll angående att jag tycker att ledande politiker i Luleå (och i och för sig i resten av landet också, men Luleå har jag mest koll på) inte tar tillräckligt allvarligt på frågan om de svenska symbolerna och att låta dessa bli symboler för rasism och nazism. Jag tar nästan för givet att de flesta, åtminstone Ylva, håller med mig om att det är en viktig fråga att diskutera och en oönskat mål.
Och nej Ylva, jag syftar inte speciellt och specifikt på dig. Om jag hade menat dig specifikt så hade jag skrivit det. Som jag gör nu. Jag har skrivit ett antal blogginlägg i denna fråga, jag rekommenderar dig att läsa dem. Om du hade läst dem så hade du också märkt att det handlar om en principell diskussion om de svenska symbolerna med inslag av liberala värderingar i form av respekten för den liberala demokratins yttrande- och åsiktsfrihet, inte just specifikt fallet i Råneå även fallet Råneå naturligtvis har fungerat som en katalysator och att jag i viss mån har en kritisk principiell inställning till det jag fått veta genom media. Men jag antar att jag inte är den enda liberala politiker som hamnar nära Voltaires tankar om åsikts- och yttrandefrihet, även det även där finns en gräns, men den diskussionen lämnar jag för närvarande därhän.
Men frågan om nationalsymboler har jag kämpat för i många år, särskilt återkommande just i samband med nationaldagen. Ett sätt att ta den diskussionen är att använda svenska symboler även vid andra tillfällen, t ex bära på sig en pins. Ett annat sätt kan vara att bilda opinion genom att blogga, prata eller skriva debattinlägg (etc). Jag vill mena att det i viss mån är det jag försöker och dessutom nu i och med Ylvas reaktion har åstadkommit. Självklart var det också ett av syftena med den kritik mot ledande politiker i Luleå som jag klämde ur mig igår. För det vill jag tacka Ylva för hjälpen.
Men för Ylvas kännedom kan jag meddela att jag också går i tåg på nationaldagen och att jag gjort detta i många år. Men kanske inte alltid i samma tåg som Ylva. I vilket fall så tycker jag inte att det räcker att en gång per år gå i tåg och vifta med flaggan även om det är en viktig del.
Ylva verkar ha fått för sig att jag på nåt sätt tror att det räcker med att ha en kungatavla på väggen och en flagga på bloggen, så enfaldig och trångsynt vill jag understryka att jag inte är (och jag hade fått uppfattningen att inte heller Ylva var det) när hon skriver på sin blogg att min inställning är följande:
”Kungen på väggen och svenska flaggan på bloggen – nu har jag minsann bekämpat nazismen och rasismen. Och tagit tillbak våra nationalsymboler – men de andra – de har minsann inte gjort något”.
Det är inte bara ett omedvetet eller medvetet försök att förringa hela diskussionen om att vi måste göra mer för att inte låta de svenska symbolerna falla till rasister och nazister, utan också rätt elakt skrivet, medvetet eller omedvetet. Det är nämligen inte så verkligheten ser ut eller på nåt sätt det jag menat eller påstått, vilket jag tror Ylva förstår.
Vad gäller Kungen eller en eventuell kungatavla på min vägg så är det fullkomlig ovidkommande för att försvara de svenska nationella symbolerna. Denna fråga ska inte förringas med eventuella synpunkter på vilket statsskick vi har. Oavsett om vi har monarki eller republik så får inte de svenska symbolerna bli symboler för förtryck!
För den som läst såhär långt hoppas jag att det framgår att mitt syfte är att skapa just en diskussion eftersom min uppfattning är att det pratas för lite om just dessa saker. Annars hade det inte funnits ett behov av en vidare diskussion. Jag menar att ledande politiker måste ta ett större ansvar och påpekar att jag tar mitt, även om alla inte behöver göra som jag, så tycker jag nog att det inte räcker att svenska flaggan inte är rasistisk en gång per år. Diskussionen måste tas hela tiden, därför att den är viktig och det är min ambition, min mening och det jag också gör.
Men om jag har fel i min uppfattning att denna syn delas av ledande Luleåpolitiker kan jag bara be om ursäkt för att jag antagit det.
<- misstänkt skurk
